I Danmark vann verklighetens folk över tjattrande klassen

Vem vann valet i Danmark? Enligt svenska etablissemang var det ”populismen” som förlorade och vänstern som vann. Fel, fel, fel.

Det har varit komiskt att se hur etablerade opinionsbildare resonerar om Danmark efter vårt grannlands folketingsval tidigare i juni.

Valresultatet har tolkats som att utmaningen från Dansk Folkeparti mot de etablerade partierna nu är över, och att så också snart kan ske i Sverige.

I Dagens Nyheter skriver Per Svensson ”I Danmark kollapsade det tidigare så självsäkra Dansk Folkeparti … partiets invandringfixerade populism” har spelat ut sin roll. I Kvartal skriver Susanna Birgersson ”Danmark går in i ett post-populistiskt tillstånd”.

Det är skrattretande löjligt önsketänkande från deras håll.

Och så obegåvat ytligt. Skribenterna utgår från att politikens innehåll avgörs av partiernas storlek. Eftersom S har tagit många väljare från DF som minskar, så har folket röstat mot ”populismen”.

Men nej, så enkelt är det inte. Danskar har röstat på Socialdemokraterne därför att S har ställt upp på och driver samma krav som Dansk Folkeparti. Det har borgerliga Venstre också gjort.

Över 60 procent för stram migration

Dessa tre partier gick till val på mycket stram invandringspolitik. Getton ska rivas. Återvandringspolitik ska påbörjas.

Tillsammans fick dessa tre partier 58 procent av rösterna. Det Socialdemokraterne och Venstre gjort är att ”triangulera”, det vill säga lagt sig nära Dansk Folkeparti i migrationsfrågorna. Då har konkurrensen om rösterna ökat på andra politikområden. Dessutom fick två nya partier som vill se än stramare politik 4,2 procent.

Dansk Folkeparti gjorde ett dåligt val, ja, absolut. Men deras viktigaste profilfråga har nu stöd i nästan två tredjedelar av det danska politiska landskapet.

Frågan blir då: har Dansk Folkepartis krav på stramare invandringspolitik stärkts eller försvagats av detta valresultat?

Svenska skribenter tycker det har försvagats eftersom väljarna inte röstat på det ”populistiska” partiet och valdebatten i mindre grad handlat om de frågor Dansk Folkeparti driver.

Men den som inte är fixerade vid partietiketter utan ser till innehållet i politiken hos aktörerna, ser att Dansk Folkeparti har försvagats eftersom så många andra omfamnat samma värderingar och politiska inriktning.

Fler står nu bakom politiken, men färre röstar på partiet.

Det är ingen seger för de gamla etablissemangen. Det är en seger för stram invandringspolitik. Man kan också säga att verklighetens folk vann över tjattrande klassen.

S kan inte ropa hej

Men hur går det då med ambitionen att få ihop en vänsterregering? Inte så bra. I onsdags bröt regeringsförhandlingarna samman mellan S och vänsterliberala småpartierna. De Radikale dök inte upp till förhandlingarna, rapporterar Danmarks Radio.

Mer än två veckor efter valet är det minst sagt oklart om S kan bilda en vänsterregering. Inte minst på grund av att vänsterpartierna är för en generösare invandringspolitik än S.

Om S för maktens skull sviker sina vallöften och återgår till sin generösa invandringspolitik, då kommer sannolikt Dansk Folkeparti snart att vara stora igen.

Innehåll!

Så glöm aldrig, hur etablissemangsmedier än försöker dölja det, att politik handlar om innehållet i politiken. Aktörer kan byta fot. Det är inriktningen och besluten som räknas.

Det är ju också så som Jimmie Åkesson sagt, om de andra partierna hade drivit en stram invandringspolitik hade kanske SD inte behövts. Sverigedemokraterna är en reaktion mot fel innehåll i politiken. Partiet har inget självändamål. Inget maktbegär för maktens egen skull. Syftet är att vrida politiken rätt och rädda landet.

Det är alltid innehållet som gäller – men det kallas ”populism” av de etablissemang som sätter egna makten främst.