Blottlägger smärtsamma egenheter i svenska samhället

INTERVJU OCH RECENSION. Boken om det svenska debattklimatet kom först ut på engelska. Internationellt togs Kajsa Normans bok väl emot. När den nu finns på svenska blir angreppen hårda och känslosamma, som när SVT:s Erik Fichtelius tappade koncepten under intervju med författaren.

*** Se Samtidens intervju nederst på sidan ***

Journalisten Kajsa Norman har arbetat i Argentina, Sydafrika och USA och dessutom varit Försvarsmaktens pressofficer i Mali och Afghanistan. Nu har hon kommit ut med en bok om det svenskt samhällsklimatet.

Först kom den på engelska, med titeln Sweden’s Dark Soul (Hurst, 2018). Detta blir till en betydande fördel även för den svenska versionen, eftersom hon tar ett steg tillbaka och förklarar och tolkar Sverige för dem som inte levt i landet. Det ger ett annat djup på analysen, som inte alls blir så navelskådande som det ofta är när den lilla tjattrande klassen i Stockholms innerstad ska förklara hur allt ligger till – och som ockuperar alla stora medieplattformar och kulturscener.

Jag tror det är därför vänsterjournalister i medieetablissemanget, som Erik Fichtelius, inte klarar av att nyktert förhålla sig till boken (SVT tvingas gå ut med rättelse). Vänsterkretsarna går fullständigt i spinn över att någon försöker, och lyckas väl, med att klä av det inskränkta, rädda, oroliga, tillrättalagda och förljugna svenska offentliga debattklimatet.

Om jag ska sammanfatta intrycket, är det som att Kajsa Norman är som det uppriktiga barnet i H C Andersens saga Kejsarens nya kläder – hon beskriver den svenska samhällsklimatet utan att följa konventionerna. Hon blottar förljugenheten.

Det som ger henne, eller stärker, denna förmåga att bryta mot konventionerna är hennes långa utlandsvistelser och att hon skrev för en internationell publik.

Och analysen bygger på att beskriva fall ur verkligheten. Det är faktiskt ingen debattbok, utan mer undersökande, grävande journalistik i En alldeles svensk historia (Mondial, 2019).

Jag älskar när författare inte svamlar i allmänna termer, utan är konkreta och kan illustrera sitt ärende genom att beskriva verkligheten. Därför gillar jag Normans bok. Den cirklar kring två mycket olika killar med invandrarbakgrund samt ett fall som visar hur tystnadskulturen fungerar: sexövergreppen mot flickor på ungdomsfestivaler, med kulmen i Kungsträdgården 2015.

Det var inte bara medierna som tystade ner att nyanlända män i grupp angrep flickor, det gjorde polisen, politiker, socialtjänsten, ja, alla som visste.

Först när liknande systematiska övergrepp hänt vid nyårsfirande i Köln då internationella medier skrev om de nya metoderna att antasta och ofreda kvinnor, kommer händelserna på svenska festivaler, särskilt den i Kungsträdgården, upp till ytan.

Det är den kollektiva tystnadskulturen som är författaren ärende. Hon beskriver den. Hon har inga förslag eller förklaringar. Det överlåter hon till läsaren att fundera på.

Låt mig ta två exempel.

Om bristen på ansvarstagande. Så här skriver hon om övergreppen på festivalen We Are Sthlm, där alla valde att titta åt ett annat håll: ”Men om polisen visste, Stockholms stad visste, lokala politiker visste, och till och med ungdomarna som besökte festivalen visste, att systematiska sexuella övergrepp pågick, vem bar då ansvaret? … Varför hade övergreppen tolererats i över ett årtionde bara för att sedan plötsligt fördömas?”

Om den märkliga svenska dubbelmoralen: ”Men så hör han deras samtal. ’Vi kan väl börja med att berätta hur stolta vi är över att det inte förekommer någon mobbing på vår skola’, säger samma tjej som kallat honom för svartskalle och tattare … Chang känner ilskan bubbla upp. Det tar många år innan han lyckas förstå eller sätta ord på känslan av frustration, men den här till synes medfödda förmågan hos svenskar att vidmakthålla ett moraliskt ställningstagande samtidigt som man aktivt bryter mot det i praktiken, kommer att bli en återkommande stötesten i Changs liv.”

Träffsäkert. God i ord, men dessa ord är helt frikopplade från att i praktiken ta ansvar för dem.

Den mörka svenska själen. Så ser den ut, enligt Norman.

Som jag ser det lägger den hycklande godheten fällben för en seriös, balanserad och fungerande godhet. Och slutar därför i mörker och ondska.

Kajsa Norman hjälper oss att lite bättre förstå detta svenska mörker.

Se min intervju med Kajsa Norman här:

Boken finns bla hos Adlibris och Bokus. Se mer hos förlaget.