Tonläget från regering med stödpartier blir allt mer desperat. Man använder rasistiskt raster för att hata vita män, även om de framfört harmlös kritik.
Under partiledardebatten på onsdagen blev Annie Lööfs sätt att avfärda kritiska kommentarer uppmärksammad. Hon dömer ut dem – på grund av deras hudfärg, kön och låga utbildning.
Varje antirasist värd namnet bör fundera lite på varför Annie Lööf tvunget måste nämna hudfärg och brist på högre utbildning när hon bemöter kritiker. ”Är det rentav så att rasism mot vita och klassförakt är institutionaliserat i vårt lilla land?”, frågar en twittrare.
Det som gör centerledarens agerande särskilt skandalöst är att de män som hängs ut av fd journalisten och PR-konsulten Markus Hankins, och som Lööf kommenterar, alla varit sansade i sina kommentarer. Och minst en är medlem av Liberalerna. Det är således ENDAST deras hudfärg, kön och utbildning – deras identitet – som ligger till grund för Annie Lööf fördömande. Det är inget annat än rasism.

När L-riksdagsmannen Fredrik Malm ger sitt stöd till Annie Lööf, blir det fel på så många sätt.
För det första ger Jimmie Åkesson sitt stöd till Annie Lööf mot dem som går över gränsen. ”Jag har full förståelse för att Annie Lööf reagerar mot dem som är elaka. Det tycker jag att hon ska göra. Jag stöder henne i det. Men detta är olämpligt”, säger Åkesson om hennes sätt att uttrycka sig.

För det andra blir det dråpligt eftersom en av de ”vita män” som Lööf dömer ut för sin hudfärg svarar Fredrik Malm att han är medlem i Liberalerna och har förtroendeuppdrag för partiet.
Vi befinner oss i upp-och-ned-vända världen. De som ständigt anklagar andra för att vara rasister är de som faktiskt dömer människor enbart utefter deras hudfärg.
Det Annie Lööf och Fredrik Malm gör, är att diskvalificera vita män bara därför att de är vita män. De bryr sig inte om att kontrollera om de uthängda vita männen sagt något olämpligt. Det räcker att de är vita män för att fördöma dem.
Jag har under mina tre års arbete för Sverigedemokratiskt ägda Samtiden aldrig kommit i närheten av motsvarande fördomar om andra människor inom SD.
Den som vill läsa mer om skandalen och vänsterliberala troll på nätet kan med fördel ta del av Rebecca Uvells gräv Troll-bluffen, eller kommentar av Tino Sanandaji.
Jag har tillskrivit det höga och falska tonläget att man inom regeringssidans partier är nervösa. Det kan vara en alltför snäll analys. Om man gör rasistiska utfall mot dem man – tror – är sina motståndare även om de kan vara egna partivänner, går man över gränser som inte kan ursäktas med nervositet. Då har man grumliga värderingar.
Verkligheten står allt tydligare på Sverigedemokraternas sida. Det gör motståndarna desperata. Men för att finna en väg framåt är det inte rätt väg att allt mer desperat attackera dem man tror är motståndare med rasism och hat.
Istället borde C, L, S, MP och andra rannsaka sin världsbild och sluta se högerspöken överallt. Det är en ny verklighet man möter. Den måste man lära sig att hantera. Inte förtränga.
Bara som ett tips, alltså.