Kända förslag om hårdare bevakning, tuffare tag och snabbare ingripanden framfördes än en gång på seminarium i Stockholm. Men riksdag och regering fortsätter vara passiva, likgiltiga och handlingsförlamade.
”Rättsstaten behöver kliva in tydligare och tidigare”. Det var slutsatsen på SNS-seminarium om kriminalitet, enligt S-redaktören Widar Andersson.
”En misskött och alltför omfattande invandring har i kombination med otillräckliga lagar och brist på socialpolitisk klarsyn inneburit en våldsam ökning av segregation, utanförskap och skjutvapenvåld på vissa platser i somliga fattiga förorter”, skriver Andersson i Folkbladets ledare.
Detta har varit känt i 30 år. Men politiken har inte förmått att ingripa. Varför? Den kriminologiska ”värdegrund” som varit fullständigt förhärskande är att en mer aktiv ordningsmakt inte löser något. Därför har låt-gå-politiken bedrivits av både M- och S-ledda regeringar.
Polisen behöver bättre verktyg, exempelvis ansiktsigenkännande kameror som kan larma om möjliga mördare är ute på vägarna. Domstolarna behöver ”barndomare” som kan gå in och fatta snabba och tidiga beslut när det gäller unga kriminella.
”Många av de här unga männen har varit aktuella i socialtjänsten sedan de var små. De har varit med om rån, gruppvåldtäkter och narkotikahandel; men inget händer”, sa åklagare Lise Tamm. Skälet är att föräldrar kan vara i ”klaners våld” och socialtjänstens medarbetare är för ”utlämnade” i svåra situationer idag.
Detta har psykiatriprofessor emeritus Sten Levander sagt i kanske 30 år. Unga blivande kriminella är lätta att identifiera och borde tidigt tas omhand av rättsvårdande myndigheter. De ska bort från gatorna. Genom tvångsvård, och om de återfaller, till långa fängelsestraff. Inga ungdomsrabatter, inga mängdrabatter, inga straffrabatter.
Det är väldigt enkelt. Sunt bondförnuft.
Men detta står i bjärt kontrast till rådande kriminologiska värdegrund där brottslingen betraktas som offer för samhället och inte behöver ta ansvar för sina handlingar.
Nya partier måste nå regeringsmakten för att få en förändring. Bara då kommer rådande kriminologiska galenskaper och amoraliska värdegrund att kunna avlägsnas.