Allt oftare blir helt privata händelser offentliggjorda via medier och därmed politiserade som skandaler. Det känns sunkigt. Tydliga moraliska spelregler behövs – för allas trovärdighet.
Samma dag som jag i direktsändning ombeds kommentera en privat fest för mer än ett år sidan med EU-parlamentarikern Peter Lundgren (SD), och som jag inte var med på, skriver Johan Ingerö (som är policyansvarig i KD:s partiledarstab) att han hängts ut därför att han varit med på svensexa för en person ur ett annat parti.
”Sveriges Riksdag är inte Game of Thrones”, skriver Ingerö på Facebook.
Men så betraktas partipolitiken idag. Allt är tillåtet. Och medierna måste uppmärksamma ”skandalerna”.
Det blir inte bra. Varje ”affär”, oavsett om den är på riktigt eller bara ett indignationsnummer för politiska motståndare, tär på både politiker och mediers förtroende i folkdjupet. Det är inte bra för demokratin att varje chans till smutskastning används ohämmat. Skandalrubrikerna borde sparas till när allmänheten drabbas av maktmissbruk, slöseri och vanvård av offentliga verksamheter. Och i enskilda fall när agerandet blir föremål för domstolsprövning.
Nu råkar det vara så att Johan Ingerö är nära vän med Linus Bylund (SD) och deltog i den senares svensexa nyligen. Det framkom i sociala medier. Då slår Expressen upp det som att denna aktivitet är en del i en politisk strategi: ”Så närmar sig KD partiet ingen vill ta i”. Som att en svensexa skulle vara något annat än en privat aktivitet, personliga vänner emellan.
I en helt annat sorts sammanhang agerar Peter Lundgren (SD) olämpligt på en privat fest. Han förstår det och ber om ursäkt. Den berörda kvinnan anser därmed det hela överspelat och de fortsätter umgås också privat.
Men när Expressen får nys om det över ett år senare (eller om man legat på nyheten i ett år intill nära valdagen), slår man upp det stort och alla andra medier hänger på.
För det första borde alla fundera på om det är en nyhet när vuxna människor festar privat – och om något går fel, agerar ut det privat? Är svensexor eller blöta fester fritt villebråd för mediesensationer?
Jag förstår naturligtvis att skvallerfaktorn är skyhög när man får reda på något pinsamt om offentliga personer. Men blir det per automatik en nyhet?
Här missbrukas uppdraget att granska. Svaret är självfallet inte restriktioner mot medierna, utan tydligare moraliskt agerande från alla andra.
Ingerö visar vägen genom att slå fast: ”Och den som tror att jag skulle låta rädsla för skriverier hindra mig från att fira en sådan väns bröllop vet inte mycket om hur jag fungerar.” Att ha vänner i andra partiet ”är ett tecken på civilisation, inte tvärtom”.
Och SD:s partiledning visar också vägen inför EU-valet, genom att inte nervöst försöka tillfredsställa den pöbel som vill se blodet flyta.
Förre statsministern Göran Persson har sagt att ”ingen minister satt så säkert i min regering som den som var utsatt för ett mediedrev”. Så generellt ska man nog inte se på mediedrev, men när de handlar om privatlivet och inte maktutövningen har Persson rätt.
Vi ska alla uppträda moraliskt försvarbart – så som vi själv vill bli bemötta. Offentliga personer har ett särskilt ansvar, absolut. Men privatlivets helgd måste respekteras också för kända. Utan ett privatliv kan ingen fungera rationellt.