REFERAT. Extremismen tar över EU, var Stefan Löfvens huvudbudskap i riksdagens partiledardebatt. Skrämseltaktik är det enda S har att komma med.
Det var pinsamt att höra statsministern Stefan Löfvens anklagelser och fördomar mot Europas folk. De antidemokratiska krafterna tar över. Om detta instämde regeringsunderlaget, Annie Lööf, Jan Björklund, Isabella Lövin och Jonas Sjöstedt.
Deras taktik är att försöka skrämma väljarna. Med ogrundade fördomar.
De hade inga konkreta bevis på den enorma extremism man påstår hotar. Bara svepande anklagelser.
Våg av missnöje, inte extremism
Skälet till de vänsterliberala attackerna och anklagelser om extremism i Europa är att väljarnas missnöje mot den förda EU-politiken växer. En konservativ opposition växer fram som vill göra på ett annat sätt. Denna i allra högsta grad demokratiska process, stämplas nu av svenska etablissemang som ”mörka krafter”.
Efter finanskrisen 2008 och migrationskrisen 2015 då EU gjort allt mycket värre än det varit utan EU, finns omfattande och legitima skäl att vara kritisk till den förda politiken.
Att vägra erkänna folklig opinion för förändring så som S, C, L, MP och V gör, det är verkligt förakt för demokrati.
Mångfaldens Europa
Jimmie Åkesson bejakade Europas nationer och att dessa behöver samarbeta, men tog avstånd från den centralism som EU-eliterna vill driva fram. Varje land ska vara herrar i eget hus.
Ebba Busch Thor attackerade Annie Lööf för Centerpartiets angrepp om att KD tvekar ”i valet mellan liberala värderingar och diktaturfasoner”.
Anser du att KD tvekar mellan demokrati och diktatur? frågade Busch Thor.
– Fler än centerpartister reagerade när Sara Skyttedal (KD) inte kunde välja mellan Orbán och Marcon, svarade Annie Lööf.
Detta sagt om en premiärminister som fick över 49 procent av ungerska väljares stöd – vilket är fem gånger starkare demokratiskt stöd än det Centerpartiet fick i riksdagsvalet.
Alla som inte är vänsterliberaler är extremister och antidemokrater enligt C, S, L, MP och V. Det visar på en trångsynthet som är skrämmande.
Exremismen finns till vänster
Ulf Kristersson (M) tog upp judehatet i Socialdemokratiska förstamaj-demonstrationerna nyligen. Stefan Löfven vägrade ta avstånd från SSU:s budskap ”krossa sionismen”. På samma sätt undvek Jonas Sjöstedt (V) att ta avstånd från våldsbejakande vänsterextremisterna i AFA, som finns representerade på Vänsterpartiets valaffischer. Sjöstedts bortförklaring var att ”det syns inte på bilden” att det står AFA på den tröja som en person har på sig och som sitter bredvid Sjöstedt.
När det gäller vänsterextremism, då försvinner genast upprördheten över extremism hos Löfven och Sjöstedt.
Att erkänna att man inte vet
Många i proffstyckarkretsar retar sig på att Jimmie Åkesson säger att han inte vet, när han inte gör det. När Anna Dahlberg från Expressen kommenterade partiledardebatten i SVT, ville hon underkänna Åkesson just därför att han medger något sådant. Enligt broilerskolan som alla gamla partiers ungdomsförbundare får gå igenom, ska man aldrig erkänna att man inte vet – man ska dölja och svamla, aldrig vara sanningsenlig.
Jag tycker det är ett styrkebesked från Åkesson att han inte alltid anser sig måste bevisa att han kan allt. Väljarkåren vet att ingen kan allt. Att medge det är ingen svaghet, utan tvärtom ett bevis på att man har fötterna på jorden. Åkesson uppträder inte som en politruk, därför att han inte är en politisk broiler.
De skilda synsätten visar på att det finns olika syn på politiken som sådan, på den politiska miljön och psykologiska förhållningsättet till politik, mellan de gamla etablissemangskretsarna i partier och medier, och det nya utmanarpartiet.
Det gamla utmanas
Den gamla makten utmanas alltså på alla sätt. SVT Forums programledare frågade mig varför folk är för EU-medlemskapet, om man nu är kritisk mot vad som beslutats.
Jag svarade att samarbetet har normaliserats. Och jag borde tryckt på att svenska folket, och andra medlemsländers folk, är för samarbete – men man är emot de eliter som vanskött samarbetet. De som har haft makten borde bytas ut.
Det är därför Stefan Löfven och övriga etablissemang är så nervösa. De är rädda att möta väljarna och vill dölja sina misslyckade beslut med att skrämma väljarna med att extremism skulle vara ett allvarligt hot mot demokratin.