KOMMENTAR. Statsvetaren Marcus Oscarsson blundar för Vänsterpartiets löften och höga moraliska svansföring när han försvarar Malin Björks uttag av traktamente på omkring en miljon kronor.
När medier avslöjar politiker och makthavare med att agera tvivelaktigt, är det alltid rätt att inte med automatik stämma in i kritiken. Men när statsvetaren och TV4:s politiska expertkommentator Marcus Oscarsson nu försvarar EU-parlamentarikern Malin Björk (V) och hennes uttag av traktamente hamnar han väldigt fel.
V-politiker visar sig inte vara så moraliska som de påstår
Av någon anledning ”glömmer” Oscarsson att Jonas Sjöstedt (V) i partiledardebatten i riksdagen, bara dagar före avslöjandet av Björk, anklagade andra partiers ledamöter för att inte redovisa kvitton även om detta inte behövs enligt reglerna, men att ”Vänsterpartiets parlamentariker Malin Björk har visat kvitton hela vägen”.
Därför faller Oscarssons försvar av Björk om att hon inte brutit mot EU:s egna regler. Vänsterpartiet hävdar ju att deras ledamot följer en högre moral, och alltid redovisar kvitton.
Skandalen är ju att Jonas Sjöstedt inte talar sanning i riksdagen. Malin Björk har inte visat kvitton hela vägen.
Vilja till återbetalning antyder skuld, inte oskuld
Oscarsson menar att allt är löst, eftersom Björk ska betala tillbaka pengar. Men det gjorde ju Håkan Juholt också. Och Erik Bengtzboe har också lovat att betala tillbaka. Men de har ändå fått avgå. Att en person är beredd att återbetala, gör ju inte personens agerande blir moraliskt försvarbart. Tvärtom, antyder ju återbetalning att personen själv anser sig skyldig till att ha agerat fel.
Att Malin Björk återbetalar ”frivilligt” och inte behöver det, som Oscarsson skriver, är ett försvar som återigen faller på att V hävdar att de är bättre än andra på att hantera EU-pengar. Avslöjandet av Björk visar att V inte alls är det.
Björks förklaring om traktamenten väcker fler frågor, inte färre
Oscarsson försvarar i en tredje punkt Malin Björks traktamenten med att de är avsedda att ”gå till henne som person och inte till arbetet”. Jo, men nu faller Oscarsson återigen tillbaka på EU:s regler, men Vänsterpartiet anser sig ju ha en högre moral än dessa och anklagar andra partier för att inte följa samma höga moral – som går mycket längre än vad EU kräver. Och i Sverige är det inte tillåtet att ta ut traktamente på bostadsorten, enligt Skatteverkets regler.
Dessutom väcker Malin Björks förklaringar till vad hon använder traktamentet till än fler frågor.
– Traktamentena täcker alla mina inrikesresor och boenden när jag är i Sverige, säger hon till SVT.
Men EU-parlamentarikerna har också ett kontorsbidrag på 40.000 kr i månaden som är avsedda för just resor och hotellboende i samband med det egna politiska uppdraget. (Traktamentet är till för fördyrande omkostnader när man är i Bryssel.)
Jonas Sjöstedt skröt i riksdagen om att Malin Björk redovisar kvitton kring kontorsbidraget. Det är alltså fullt möjligt att Björk har kvitton på resor och hotell i Sverige som försvarar kontorsbidraget. Samtidigt har Björk kvitterat ut traktamente – som hon inte redovisar kvitton för.
Fel på alla punkter
Marcus Oscarsson har alltså fel på alla tre punkter som han listar till Malin Björks försvar. Han har bortsett från Vänsterpartiets högre moraliska svansföring. Jonas Sjöstedt (V) misstänkliggör andra för att stoppa EU-medlen i egen ficka: ”De pengarna ska egentligen inte stoppas i egen ficka. Men risken är att en del hamnar där” om man vägrar redovisa kvitton.
Sjöstedt läxar upp övriga: ”Jag förväntar mig att ni skärper er.”
Om Sjöstedt inte haft den här höga moraliska svansföringen, hade Malin Björks agerande inte blivit en lika stor sak. Innan man läxar upp andra, bör man nog städa framför egen dörr först.
Så varför tar Oscarsson inte in detta vänsterpartistiska förhållningssätt när han analyserar V-ledamoten Malin Björks agerade?