Fördomar styr regeringens vapendirektiv

DEBATT. Ökande brottslighet, gängkriminalitet och stort flöde av illegala vapen löses inte med orimliga krav på seriösa vapenägare, skriver EU-kandidaten Jessica Stegrud.

Teknik- och säkerhetsgenomgången hade varit minutiös och nu stod jag plötsligt där. Jag hade aldrig tidigare hållit i ett vapen. Ett äkta, skarpladdat vapen och efter vad som kändes som en lång tvekan, tryckte jag slutligen av. Rekylen var hård och glappet till kinden, det man skulle undvika, gav mig en smäll på axeln och därefter ett litet blåmärke.

Det blev startskottet för intensivkursen som sedermera utmynnade i en Jägarexamen. Det blev också biljetten till nya bekantskaper och kunskaper jag innan inte varit i närheten av.

Jag lärde mig mycket om säkerhet, etik, djur och natur. Men framför allt fick jag en väldig respekt för både jakt och skytte, för både jägare och skyttar.

Därför var det med viss bestörtning jag läste om regeringens hantering av det nya vapendirektivet. Ett direktiv som kraftigt försvårar för jägare och sportskyttar och som regeringen försvarar med “att man är tvungna för att EU kräver det”. 

Men egentligen handlar det om – till synes – två helt andra saker.

För det första att regeringen enligt sedvanligt manér vill visa sig duktiga genom att gå ett steg längre än vad EU faktiskt kräver, för att gissningsvis få lite välförtjänta klappar på huvudet av etablissemanget i Bryssel.

För det andra, så vill regeringen ge intryck av att man gör något åt våldet och skjutningarna som ju ökat markant i massinvandringens spår. Genom att skärpa vapenlagarna så framstår man som att man gör något, vilket ju i politiken tydligen anses bättre än att göra inget. Trots att den organiserade brottsligheten inte är beroende av lagliga vapen och knappast bryr sig om vad vapenlagarna säger om licenser och magasinstorlek.

Visserligen har EU beslutat om ett vapendirektiv i vilket vapenlagarna skärps något, men regeringen går flera steg längre: Först och främst inför man en tidsbegränsning för vapenlicenser för flera vapen, vilket ökar pappersarbetet och byråkratin, och kommer leda till att många vapenägare blir klassade som kriminella bara om de missat förnyelse av licensen.

Vidare ändras klassificeringen av vapen. De vapen som klassas i ”Kategori A” blir nästan totalförbjudna. Här finns sedan tidigare rent militära vapen, som luftvärnskanoner, som självklart inte har något användningsområde för den vanlige jägaren eller sportskytten. Nytt är att vanliga pistoler med magasin på 20 patroner, eller halvautomatiska vapen med 10 patroner, nu hamnar i samma kategori.

Regeringen går dock ett steg längre, och lägger in alla vapen som överhuvudtaget kan utrustas med sådana magasin i ”Kategori A” – helt oavsett om de faktiskt är utrustade med sådana magasin. Slutligen blir många magasin licenspliktiga.

Varje gång man protesterar mot vapenlagarna så kommer ofta även de felaktiga och fördomsfulla liknelserna till USA; ”Men ska vi ha det som dom har det där, där vem som helst kan köpa vilket vapen som helst”?

Nej, det är det ingen som föreslår, men en sak har amerikanerna ändå rätt i: ”If guns are outlawed, only outlaws will have guns”.

Dags för en ny regering. Och nya representanter i EU-parlamentet.

Jessica Stegrud (SD)
Kandidat till Europaparlamentet (nr 2 på valsedeln)