Att vilja ändra EU inifrån. Är det en oblyg anpassning eller en strategisk utveckling för att få verkligt genomslag för värderingarna?

I Göteborgs-Posten heter det i ledare att SD ömsar skinn i EU-politiken. Håkan Boström skriver att det är ”märkbart” hur ”SD oblygt anpassar sig till sin nya väljarbas, med ett större inslag av mer röststarka klassiska högerväljare”.

Detta sagt därför att SD, i alla fall för nu, lagt utträdeskravet åt sidan.

Påverka på riktigt

Skälet är att det nu finns bättre chans än förr att minska EU:s klåfingrighet från insidan. Konservativa, EU-skeptiska framgångar i valet kan, för första gången någonsin, innebära att väljarna på allvar kan stoppa mer galenskap från Bryssel.

Jag vill påstå att bara Junilistan, med Nils Lundgren och Lars Wohlin, har tidigare på allvar utmanat byråkraterna i Bryssel. Nu finns en möjlighet att ännu mycket bredare samla väljare och partier som vill ha samarbete men inte en superstat.

Det är helt sant att Sverigedemokraterna inte alls är ensamma bland svenska partier att säga sig vara mot ökad överstatlighet på område efter område. Men. De andra partierna sitter i partigrupper i EU-parlamentet som obarmhärtigt följer maktelitens order om fler beslut i Bryssel. Kristdemokrater, moderater, liberaler och socialdemokrater blir i Bryssel röstboskap för maktelitens Jean-Claude Juncker och hans armé av byråkrater.

Tillströmning av nya väljare

Det finns många signaler om att nya väljargrupper strömmar till Sverigedemokraterna. Författaren och förre Aftonbladet-kolumnisten Nima Dervish har redan förtidsröstat på Sverigedemokraterna. Det skriver han på Facebook. Många fler har sagt att de ska byta parti och rösta på SD.

Det är ju också så att EU-valet betraktas som ett val där man kan rösta lite annorlunda än man brukar. Partibyte har varit enklare att göra. Å andra sidan är det många som struntat i att gå och rösta överhuvudtaget.

Trycker på begränsningar av makten

Boström gör en viktig och intressant iakttagelse: ”I kontrast till den nationella politiken där SD befinner sig närmare klassisk socialdemokrati i synen på maktutövning låter partiet nästan som klassiska liberaler i en del Europafrågor. Partiet trycker på vikten av maktdelning och begränsningar. För Liberalerna är det som bekant tvärtom.”

Den som vill ha mindre politik och mer frihet från Bryssel har inte många alternativ. Sverigedemokraterna vågar stå för sin hållning, medan höger- och vänsterliberaler faller för maktbegäret och intar i Bryssel en mer socialistisk syn på politik, alltså alltid mer politik.

Det nationella skapar stabil grund

Här hjälper det nationella fokus som finns hos SD till, så att inte partiets kandidater bländas av maktens lockande skimmer i Bryssels betong- och glashus.

Det gör att SD är bäst på att möta det faktum att EU, som Boström skriver, ”i allt högre grad blivit ett politiskt, och inte bara ekonomiskt, projekt. Ett progressivt teknokratiskt projekt om man så vill.”