8   +   9   =  

Trots att M och S i valrörelsen slöt upp bakom SD om att våldtäktsmän ska utvisas, dömer HD så att allt fler ska få stanna. Felet ligger hos riksdagen som ger kryphål för gärningsmän att utnyttja i domstolar.

I juni 2018 våldtog en 33-årig man från Somalia en kvinna i Linköping. Både tingsrätten och hovrätten dömde den somaliske våldtäktsmannen till utvisning efter två års fängelse.

Men Högsta domstolen upphävde utvisningen i en dom i onsdags. Att våldta svenska kvinnor innebär inte de ”synnerliga skäl” som krävs för att utvisa en utländsk medborgare.

Enligt rådande kriminologiska ideologi, som härjar på universitet och i medierna, är det den somaliske våldtäktsmannen det är synd om. Jurister gör allt för att skydda honom. Den utsatta kvinnan bryr man sig inte om.

33-åringen får nu stanna trots att han i Sverige dömts också vid fyra tidigare tillfällen – för ringa narkotikabrott, olika trafikbrott och rattfylleri. 

Tingsrätt och Göta hovrätt menade att våldtäkten skedde då kvinnan befann sig i en särskilt utsatt situation, eftersom hon sov i en säng när mannen förgrep sig mot henne. Därför dömdes han till fängelse oh utvisning.

Högsta domstolen håller inte med, eftersom han varit i landet i mer än fyra år, är hans vilja att få stanna i landet viktigare än att döma honom till utvisning för de brott han begått (se domen i pdf).

Felet ligger hos vänsterliberala politiker

Många skäller på domarna. De dömer enligt kriminologins värdegrund och anser gärningsmännens rättigheter viktigare än de drabbades rättigheter.

Men problemet är ju att domarna kunnat finna dessa luckor i lagstiftningen som gör att de kan döma till gärningsmännens fördel, gång på gång på gång.

Det är politikerna i riksdagen som måste täppa till alla dessa luckor som är i strid med den allmänna rättsmedvetandet. Möjligheten att låta bli att döma till utvisning måste helt enkelt stryks i lagstiftningen. Det får inte finnas några ”särskilda skäl”. Alla som döms för våldtäkt och inte är svenska medborgare ska ut! Obligatoriskt. Alltid. Utan varje tillstymmelse till undantag i lagstiftningen.

Skälet till att vi har ganska öppna skrivningar i lagstiftningen är att vi förr hade domstolar där domare som vägde in moral och allmänna rättsmedvetandet i sina domslut. Men så är det inte längre. Domare följer kriminologins ”värdegrund” om att det är gärningsmannen det är synd om och vars intressen man alltid ska sätta före brottsoffret.

Detta har de gamla partierna vetat i flera årtionden, men inte gjort något åt. Och därmed givit makten över rättsväsendets värdegrund till vänsterextrema kriminologer.

Moralfilosofisk kursändring för rättsskipning

Först sedan Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och börjat lägga tydliga lagförslag, som inte ger utrymme för kriminologernas ”värdegrundstänkande” har skärpningar skett. Men det går långsamt.

Även på ett mer grundläggande moralfilosofiskt plan behöver Sverige förändra kriminalpolitiken. Vi talar om kriminal-vård. Att ta hand om och rehabilitera den dömde är det främsta målet i dagens rättsskipning. Vilket är helt fel. Att vårda är bara en aspekt. Mer viktigt är att brottslingen får sona sitt brott genom att bli bestraffad. En tredje viktig aspekt i bestraffningen är upprättelse för den som drabbats av våld och brott.

Dessa två senare aspekter har kriminologins ”värdegrund” nogsamt gjort allt för att avföra från svensk kriminalpolitik. Det är därför Sverige är ett paradis för brottslingar.

Nu när Sverigedemokraterna fört in andra aspekter har kriminalpolitiken börjat förändras. ”Mycket går i vår riktning”, säger riksdagsman Adam Marttinen (SD), rättspolitisk talesperson.

Men det sker långsamt eftersom de andra partierna egentligen inte vill överge den rådande kriminologiska ”värdegrunden”, men känner sig tvingade eftersom den folkliga opinionen är tydlig och står på Sverigedemokraternas sida.

Väljarkåren behöver mer nogsamt uppmärksamma vilka partier som företräder den allmänna rättsmedvetandet och vilka som inte gör det. Då kan vi efter många nödvändiga lagstiftningsändringar slippa dessa moraliskt förkastliga domar där gärningsmän slipper undan utvisning därför att vissa jurister vill framstå som goda enligt rådande kriminologiskt förvridna värdegrund.