KOMMENTAR. Idag släppte justitieminister William Barr den så omtalade Rysslandsutredningen som finner att det inte finns några belägg för att Trump och hans kampanj skulle haft samröre med Ryssland.
Justitiedepartementet hade inte behövt offentliggöra utredaren och förre FBI-chefen Robert Muellers utredning. Men justitieministern gjorde det idag, endast med hemligstämpel använd för personliga uppgifter och sådant som rör nationell säkerhet.
Barr upprepade att Mueller inte funnit några belägg för samröre mellan Donald Trumps kampanj och ryska aktörer som hackat datorer i USA, främst demokratiska partiets och Hillary Clintons egna.
När det gäller ”hindrande av rättvisan” redogör Mueller för de vittnesmål han dokumenterat i den över 400 sidor långa slutrapporten. Justitieminister Barr drar slutsatsen att dessa vittnesmål inte ger underlag för att president Trump skulle försökt hindra FBI att utreda brott.
Därmed är rysslandssaken över.
Massmedierna, och demokratiska partiet, har ägnat två år åt att ständigt rikta anklagelser om samröre med Ryssland. De har gjort det av politiska skäl, men någon juridisk grund finns inte.
Magasinet Fortune skriver att de som fört fram ryssanklagelserna ”inte bara slösat oräknelig politisk energi på en besatthet som nu visat sig vara en galen (deranged) fantasi, de har dramatiskt stärkt Trump och givit honom en enastående triumfatorisk berättelse inför omvalet”.
Politiske rådgivaren Karl Rove skriver i Wall Street Journal att ”en enorm politisk kvarnsten har lyfts från Trumps axlar”.
Både Politico och Time rapporterar att Vita huset förbereder en ”ambitiös och aggressiv” agenda nu när rysshistorien är över.
”Utredningen har till viss del att göra med Trumps karaktärsdrag. Det är hans karaktär – och inte Ryssland, migration eller ekonomin – som har varit och förblir den avgörande frågan för Amerika”, skriver Ramesh Ponnuru i National Review.
Ja, Donald Trump är en politiker som ingen annan. Han skämtade under valrörelsen om att ryssarna borde leta reda på Hillary Clintons raderade mejl (som hon undanhöll UD när hon var utrikesminister). Det hade ingen traditionell politiker skämtat om, eftersom man vet att skämt ofta tas på allvar i politiken.
Själv har jag hela tiden tyckt det varit självklart att Trump skämtat, och att han är alldeles för mycket amerikansk patriot för att på riktigt samverka med främmande statsmakt för att vinna val.
Demokraterna och deras lydiga redskap, medierna, kanske inte ger sig utan fortsätter driva deras förlorade sak, att Trump gjort något brottsligt. Men det är dömt att misslyckas. Trump har inte förlorat väljarstöd på ryssanklagelserna, utan gjorde ett bättre mellanårsval i höstas än de flesta presidenter i modern tid.
Det vore dock en välgärning om presidenten kunde ägna mer tid åt sakfrågorna och slapp lägga tid och energi på lösa rykten och illvilliga anklagelser från politiska motståndare.