Vi har aldrig någonsin kritiserat islam, och vi tänker inte göra det heller. Så har statsminister Stefan Löfven (S) formulerat regeringens hållning. Många drar slutsatsen att det är därför han snabbt höll pressträff för att fördöma attacken mot moskéer på Nya Zeeland nyligen, men inte när mångdubbelt fler dödas i terrorattacker i kristna kyrkor på Sri Lanka i påskhelgen.
I samband med att det 2015 riktades svensk kritik mot hur Saudiarabien använder ”medeltida metoder” för att bestraffa oliktänkande, ville statsminister Stefan Löfven krishantera den diplomatiska situationen och sa att om någonting från svenskt håll har ”uppfattats som en förolämpning mot Saudiarabien” så har det inte varit avsikten.
På följdfrågan om det förekommit sådana missförstånd, svarar Stefan Löfven:
– Det har ju varit inte minst skriverier och sociala medier om att vi skulle ha kritiserat islam, vilket vi aldrig någonsin har gjort, och vi tänker inte göra det heller. Vi har den största respekt för den religionen, säger Löfven till Expressen.
Nu ställs frågor varför Löfven var så snabb att fördöma angrepp mot muslimer, men är så ovillig att i klarspråk fördöma angrepp på kristna.
Löfven är inte ensam. Många inom svenska och utländska etablissemang har noga undvikit att nämna att det är kristna som varit målet för terrorn på Sri Lanka. Man har gjort krystade omskrivningar, som påskfirare eller påskdyrkare, för att inte nämna ordet kristna eller kristendom.
I sociala medier frågas varför inte samma krav reses på muslimer efter kyrkoattackerna på Sri Lanka som man riktade mot den kristna världen efter moskéattackerna i staden Christchurch på Nya Zeeland.
Här är det den vänsterliberala amerikanska magasinet Slate som publicerar debattartikel av australiensk medborgare som talar om de kristnas ansvar. Bildtexten lyder: ”Gymnasieelever från en kristen skola omfamnar muslimer som väntar på nyheter om deras anhöriga efter fredagens skjutning mot moskéer i Christchurch.”
I sociala medier har texten ändrats i rött, med texten: ”Rubriken vi aldrig får se i mainstreammedia”.
Kristna skuldbeläggs, muslimer friskrivs
Jag är skeptisk mot konspirationsteorier rent allmänt, och vill inte tro att västvärldens etablissemang medvetet är ute efter att skydda och försvara islam, medan man gärna angriper kristendom.
Men Löfvens yttrande 2015, även om det sades i ett specifikt sammanhang, är märkligt. Hur kan han friskriva en religion på det sättet?
Och när uttalandet ställs mot hur han och andra etablissemangsröster faktiskt agerar vid terrordåd blir det än mer suspekt.
Varför ska inte islam kritiseras när religionen göder extremism och våld? Det är knappast okänt för Löfven. Han borde ju åtminstone hört talas om 11 september 2001.
Och varför är det så lätt att snabbt springa ut och fördöma när en vit australiensk extremist begår terrorbrott? Och då tala om den kristna världens ansvar?
Den här relativismen, som förmodligen bottnar i rädsla för att spå på främlingsfientlighet, är fullständigt kontraproduktiv. Den undergräver trovärdigheten hos de västliga etablissemangen, eftersom resultatet blir att de ljuger om och försöker dölja problem med islam.
Vi måste få ett politiskt ledarskap som inte döljer, förringar eller förnekar samhällsproblem, även när de har koppling till islam. Öppen, rak och ärlig kommunikation från samhällsbärande håll är första kravet för att få en balanserad samhällsdebatt.