Dags att bryta tungomåls­talandet i politiken

Förre partisekreteraren Lars Stjernkvist (S) motsätter sig förhandlingar med SD och menar att det inte alls är dumt, omoget och kontraproduktivt.

Det är en intressant debattartikel i Folkbladet, eftersom Stjernkvist inte hemfaller åt vulgär skrämseltaktik, men däremot åt vanligt förekommande invändningar mot Sverigedemokraterna.

Stjernkvist vänder sig mot att S-redaktören Widar Andersson vill se ett mer öppet klimat. Stjernkvist menar istället att ”oron” för SD-politiken är befogad.

1) Sverigedemokrater pratar ”om riktiga svenskar och andra svenskar. Jag har aldrig upplevt att M svajar i grundläggande demokratifrågor.”

2) SD är ”ett parti som … talar om människors nedärvda ’essens’ och som menar att svenskheten tar generationer att utveckla.”

3) ”Med SD:s logik kommer en betydande del av alla svenskar att reduceras till oriktiga svenskar. Det är ett uttryck för en minst sagt grumlig syn på demokratin och svenskheten, och något som skulle förstärka motsättningarna och spänningarna i samhället.”

4) Innebörden av SD-politiken är att ”vända ryggen till människor som tvingas fly eller överge asylrätten” och att ”Sverige ska stoppa nästan all invandring och minimera allt internationellt samarbete”.

Här har vi de vanliga plattityderna som brukar framföras och som faktiskt påminner om tungomålstalande i religiösa sekter. Ändå är det så att SD-partiföreträdare sällan får svara på dessa påhopp i medierna. Bara för att den här typen av påståenden upprepas gång på gång betyder inte det att de blir mer sanningsenliga för det.

Både arv och miljö

Detta med ”essens” i partiprogrammet dryftas ofta och blir medvetet misstolkat. Mattias Karlsson har svarat att det redan i programmet förklaras vad som menas: ”Bland annat nämns medfödd begåvning. Vissa människor är praktiskt lagda, andra är mer teoretiskt lagda … Där nämns också biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi tror att dessa medför att män och kvinnor (på gruppnivå, inte enskilda individer) alltid kommer att bete sig lite olika och göra lite olika val. Vi accepterar detta som någonting naturligt och därför är vi bland annat motståndare till kvotering … Vi tror att den sexuella läggningen är någonting medfött hos de flesta människor.”

Kort och gott, när programmet nämner ”essens” diskuteras innebörden av ”arv och miljö”, något som är vanligt i exempelvis social forskning.

Demokrati är att våga se problem

Det riktigt skrämmande är att Stjernkvist ser det som demokratiskt skadligt att diskutera dessa aspekter. Och detta reaktionsmönstret har blivit vanligt. Vi kan ofta se hur inte minst socialdemokrater vill tysta ner och censurera känsliga ämnen, och anser att det sker i demokratins namn. Samtiden rapporterade i förrgår hur S-kommunalråd ville hemligstämpla polisens analys av ”utsatta områden”.

Eftersom det är jobbiga frågor, vill S tysta och gömma undan problemen. Och man säger att det sker i demokratins namn. Man ”skyddar” dem som får höra negativa fakta, och kan ta illa vid sig.

Ja, olika nationaliteter finns

Det gäller också definitionen av svenskhet. Jag tror inte många håller med Åsa Romson när hon i riksdagen sa att ”alla som åker på tunnelbanan är svenskar”. Man blir inte svensk genom att sätta sina fötter på svensk mark. I den meningen tror jag också Stjernkvist erkänner att det finns ”riktiga svenskar” och andra (de med tillfällig uppehållstillstånd, de som inte är medborgare, osv). På samma sätt som det tar lång tid för en svensk att uppfattas som kines, iranier, eritrean eller någon annan nationalitet.

Svenska politiker vill förneka denna ofrånkomliga sanning, eftersom de vill framställa sig som snälla, goda och trevliga. I det privata kan man köra med ”vita lögner” för att inte förstöra stämningen, men politiker kan inte i det offentliga förtiga det uppenbara. Då blir man bara löjlig – vilket är en viktig förklaring till att de gamla partierna tappar i förtroende.

Sverigedemokraterna värnar – öppet och ärligt – det svenska eftersom det är VÅR kultur, inte därför att man vill sprida den till övriga världen (vilket inte är nationalism utan imperialism).

Etablissemangen skjuter budbäraren

Spänningar och motsättningar i samhället uppstår när man förvanskar och förtiger problem. Just så som Socialdemokraterna och övriga gamla partier gjort sedan 1970-talet. Sverigedemokraterna lyfter istället fram frågeställningar som behöver hanteras, istället för att stoppa huvudet i sanden. För detta anklagas partiet för att skapa motsättningar, men det är ju de partier som vägrar se verkligheten som sprider hat genom att försöka dölja sanningar och tysta ner problem.

Socialdemokraterna, med flera, skjuter på budbäraren. Man blir vansinnig över att Sverigedemokraterna lyfter frågeställningar man inte vill diskutera. Men väljarna vill och det är därför SD ständigt ökar sitt väljarstöd.

Solidaritet är att hjälpa i närområdet

Vem vänder ryggen mot dem som flyr, om inte de gamla partierna? Sverigedemokraterna har konsekvent förespråkat att flyktingar ska få hjälp i närområdet. Där kan resurserna göra så mycket större nytta. Det har ju även professor Hans Rosling konstaterat: ”Jimmie Åkesson har länge haft rätt” om att hjälp på plats är bättre.

Jag ger dock Stjernkvist rätt i sista meningen under punkt 4 ovan: SD vill stoppa nästan all invandring. I Sverige har nu nära 30 procent av befolkningen utländsk bakgrund. Det är en revolution och något helt okänt i mänsklighetens historia för ett utvecklat land.

Sverige har växande bostadsbrist, ökande otrygghet, försämrad välfärd som en följd av att landets politiker inte kunnat hantera den stora invandringen. Då är det ju enbart sunt förnuft att strypa tillförseln och lösa problemen. Lika självklart som att man tätar den läckande vattenkranen innan man torkar golvet torrt.

Skippa tungomålstalet

Grundproblemet för de gamla etablerade partierna är att de sitter fast i gamla tankefigurer som inte stämmer med verkligheten. Även bland dem som inte ägnar sig åt vulgär skrämseltaktik, som Stjernkvist inte gör, finns en växande klyfta mellan vad han som politiker säger och hur gemene man och kvinna uppfattar verkligheten.

Väljarkåren känner inte igen sig i Stjernkvist värld. För mig är det som att de sju gamla partierna har blivit religiös sekter som tungomålstalar sina egna sanningar, som ingen utanför sekten tror på.

Mycket av de frågor som SD lyfter har med globaliseringen att göra. Det är först när internationella resor, internet och annan teknik gjort att omvärlden kommit nära, som det uppstått behov av att definiera vad det svenska är och inte är. Innan dess behövde vi inte göra det politiskt, eftersom realiteterna gjorde det åt oss.

Nu måste det göras, och paradoxalt nog är det bara Sverigedemokraterna som förstår vad globaliseringen betyder. De andra partierna lever kvar i en gammal värld, som jag också minns. När vi sa ”alla” i svensk politik för 30-40 år sedan, menade vi ”alla i Sverige”. Vi behövde inte säga det. Nu när detta måste definieras i ord och text, då blir de gamla partierna nervösa och oroliga.

Skälet till att etablissemangen talar så illa om SD är alltså att SD symboliserar vår samtid och framtid. Partiet har blivit projiceringsyta för andras oro inför globaliseringen.