Ett av Liberalernas mest profilerade namn, EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, sparkas idag eftersom hon vägrat lämna sina välbetalda sidouppdrag. Skälet bakom hennes vägran belyser Liberalernas bottenlösa kris.
Först kan det verka märkligt att en politiker vägrar lämna sidouppdrag och därmed förlorar sin partipolitiska plattform. Men faktum är att Cecilia Wikström förmodligen ändå åkt ur EU-parlamentet eftersom Liberalerna inte ser ut att få några mandat alls i valet 26 maj.
När väljarna får avgöra, tyder alla opinionsmätningar på att Liberalerna förlorar båda sina mandat.
Därmed kan knappast Wikström låta bli att tänka på sin framtid efter en valförlust. Visserligen är fallskärmarna för EU-parlamentariker väl tilltagna, men om hon inte vill gå i pension kan dessa sidouppdrag bli hennes framtida karriär utanför partipolitiken.
Tecken på krisens djup
Cecilia Wikströms avgång påminner därmed om uttrycket ”råttorna som lämnar det sjunkande skeppet”.
Liberalerna har svikit sina väljare på tydligaste och därmed värsta möjliga sätt. Man sa hela valrörelsen att Ulf Kristersson (M) var deras statsministerkandidat, sedan röstade man fram Stefan Löfven (S) som statsminister. Ett större politiskt svek än så är svår att tänka sig.
Jan Björklund och halva partiet sålde ut trovärdigheten mot ett antal utredningar i liberal riktning. Men vad kommer att bli av dessa utredningar? Självklart kommer Socialdemokraterna att göra allt för att begrava dessa liberala önskelistor så att de aldrig någonsin blir verklighet.
Eftersom Liberalerna inte gick in i regeringen för att driva på Januariöverenskommelsens 46 utredningar, är sannolikheten att de resulterar i någon liberal politik lika med noll.
Sålt smöret och tappat pengarna
Liberalerna har alltså sålt sig billigt till Socialdemokraterna och lär aldrig få betalt.
De som röstade på Liberalerna i valet 2018 har anledning att fundera på vad deras röst innebar. Förmodligen är många förvånade och förbannade över att deras röst användes för att tillsätta en S-ledd regering med V-stöd.
För min del är jag fortfarande helt förstummad över hur L och C kunde sälja ut regeringsmakten för så lite och för så garantilösa löften.
Om L och C inte lyckas tvinga fram resultat enligt överenskommelsen före nästa riksdagsval, har ju dessa båda partier förbrukat all trovärdighet.
Och även om S-regeringen skulle ge dem mer än någon marginell symbolfråga, kvarstår frågan: vilken politik får man när man röstar på L eller C? Vad är löften från dem värda? Vatten, kommer förmodligen många väljare att svara.
Det är svårt att se hur Liberalerna skulle kunna resa sig efter den rad av missgrepp som partiet gjort på senare år.