I en ny intervju går Moderaternas partiledare längre än någonsin i kritiken mot den strategi som ”Nya Moderaterna” stod för och som innebar att man övergav partiets kärnvärderingar. Men Ulf Kristersson vill inte ha något nytt block.

Fredrik Reinfeldts omdaning av partiet, under begreppet ”Nya Moderaterna”, gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Jag tror inte vi sett botten än. Fortsatt otydlighet från M kan innebära fortsatta väljarförluster.

Kristersson medger i DN idag att den triangulering som Reinfeldt genomförde, för att ta udden av konfliktfrågor mot Socialdemokraterna, har undergrävt partiets trovärdighet.

”Jag tror väldigt starkt på värdebaserad politik. Att stå för sina värderingar, inte triangulera bort dem och ta över motståndarens argument bara för att det är bekvämt för stunden”, säger Kristersson. Men när han får följdfrågor om det, vill han inte kritisera vad som gjorts, ”jag tar inte spjärn mot det [trianguleringen under Reinfeldt]”.

Här måste Moderaterna inse att ingen tror på någon som hävdar att man förnyat sig, om man samtidigt vägrar erkänna att man tidigare gjorde fullständigt fel.

M gick på S-taktiken om SD-spöke

Kristersson formulerar sig väl om var fokus legat i politiken.

”Svensk politik har varit besatt av Sverigedemokraterna sedan valnatten 2014. Hela mandatperioden mellan 2014 och 2018, med decemberöverenskommelsen som epicentrum, handlar nästan bara om Sverigedemokraterna. Vi hade ett valår som bara handlade om SD. En regeringsbildningsprocess som bara handlade om SD. Och en regering som har tillträtt och bara förenas av SD. Det är … lite sjukligt.”

Rätt. Men Moderaterna bär stor skuld till detta, genom att låta sig pressas på defensiven och lova S att man inte ska samtala med SD. Det spöke som Socialdemokraterna målade upp skrämde M till att lägga sig fullständigt platt. Därmed fick spöket ett eget liv.

Moderaterna hade kunnat, om inte dödat spöket så i vilket fall gjort det mycket mindre politiskt potent, genom att kort efter Kristerssons tillträde som partiledare i oktober 2017 bjudit in Jimmie Åkesson till samtal och efteråt presenterat en lista på angelägna och aktuella ämnen där det finns samstämmighet och där man inte alls är överens.

Då hade M punkterat spöket och fört över fokus på politikens sakfrågor.

Visst hade Annie Lööf och Jan Björklund gått i taket, men det hade ju för hela den svenska väljarkåren varit avsevärt mycket bättre att före valet vetat att C och L är beredda att ge Socialdemokraterna regeringsmakten efter valet.

Då hade valrörelsen kunnat handla om en röst på C och L är en röst på Stefan Löfven, något som inte missgynnat Moderaterna. Och det hade framförallt varit det mest demokratiska – att överlåta åt väljarna att avgöra.

Nu hukande Moderaterna i bänkarna och teg för väljarna om att alliansen i praktiken inte fanns. Denna passivitet gav fritt spelrum åt SD-skrämsel från Socialdemokraternas sida.

Näringslivet blev nyttiga idioter för S

Den Moderaternas rädslan gjorde också att näringslivet fick spel och lät sig skrämmas av sossarnas påhittade SD-spöke. När enstaka realister i näringslivet som Antonia Ax:son-Johnson sa att man borde samtala med alla partier, gick andra näringslivsföreträdare ut och sablade ner henne. Om Moderaterna inte låtit sig skrämmas, hade förmodligen näringslivet insett det fullständigt kommersiellt galna i att extremiststämpla över en miljon konsumenter.

Skälet till besattheten av SD är att ingen sa emot!

M och näringslivet hade kunnat göra tvärtom, och fokusera på sakfrågor. Man kunde sagt, här och här har faktiskt SD poänger, här och här har de fel. Om man haft kurage och mod att göra det, hade man punkterat sossarnas SD-spöke.

M behöver väcka konservativa rötter till liv

Kristersson frågar sig ”hur ser borgerlig politik ut efter Alliansen?” och svarar, ”[Jag] skulle säga att kraven på reformer som stärker staten där staten ska vara stark och trovärdig, är i dag mer skriande än kraven på reformer som liberaliserar svensk ekonomi. Brottsbekämpningen, försvaret, skydd av våra gränser – där finns det mycket kvar att göra.”

Strålande! Men se då till att göra det! Och gör det med dem som länge lyft fram dessa frågor, det vill säga Sverigedemokraterna!

Moderaterna kommer aldrig att kunna göra sin konservativa sida trovärdig, om man fortsätter att låta sig skrämmas av vänsterliberala krafter som tror på spöken.

Nytt konservativt regeringsalternativ

Partiet har en historisk chans att bygga ett nytt regeringsalternativ som kan besegra de vänsterliberala partierna S, C, L, MP och V. Redan nu visar opinionsmätningar att ett konservativt block med M, SD och KD skulle få majoritet i riksdagen. Men här säger Kristersson nej. Han vill inte bygga något nytt regeringsalternativ, vilket borde betraktas som tjänstefel av en politiker som vill påverka. Det gör man i regeringsställning!

Jag tror att socialkonservativa, liberalkonservativa och kristdemokrater har goda förutsättningar att inte bara presentera löften och åtgärder i sak, utan också lyfta samhällsdebatten som i lika hög grad som om rättigheter handlar om moral, plikter och nödvändigheten av snabba och tydliga konsekvenser när man bryter mot skyldigheterna.

Tänk vilken sprudlande nystart vi skulle få i kriminalpolitiken, om skolan, i invandringspolitiken och för välfärden! Plötsligt skulle mer än halva folket känna igen sig i det politikerna pratar om. Sådant som är viktigt för verklighetens folk.

Ett valresultat på 60 procent för ett sådant trepartiblock skulle då bli fullt möjligt 2022.

Vad fan väntar Kristerson på?