Stora kliv mot en superstat. Det är den ”förnyelse” som Frankrikes president Emmanuel Macron vill vinna stöd för i EU-valet. Lagstadgade minimilöner, internetregleringar och statlig innovation är tre förslag han framför i en debattartikel idag.
Med många högtravande ord vill Macron skapa samling kring en förnyelse av Europa som innebär mer regleringar och mindre av konkurrens på marknader. Den starka tilltron till att politikerna har lösningarna ger vibbar som associerar till socialism.
En av EU:s främsta tillgångar är valutan euro, eller som Macron skriver: ”Hur skulle vi kunna stå emot den finansiella kapitalismens kriser utan euron, som är en styrka för hela unionen?”
För honom är det självklart att länder som Sverige och Danmark ska införa euron.
I de luftiga formuleringarna finns flera långtgående och konkreta förslag:
* identisk asylpolitik, med samma regler för mottagande och avvisning.
* det europeiska projektet grunda sig mer på konvergens än på konkurrens: ett socialskydd som garanterar … en europeisk minimilön.
* det är nödvändigt att inte bara reglera de digitala jättarna genom att skapa en europeisk övervakning av de stora plattformarna utan också finansiera innovation genom nya Europeiska innovationsrådet.
Mer makt ska flyttas till Bryssel och de nationella särdragen ska ”konvergera”, alltså likriktas och slutligen utplånas.
De som värnar ekonomisk liberalism borde bli alarmerade över att franske presidenten vill minska konkurrensen i Europa. Frihetliga liberaler borde reagera mot att Macron tror att statlig innovation är vägen till utveckling, liksom att han hårdare vill reglera och övervaka internet.
Socialdemokrater har skäl att fundera över vad minimilöner innebär – de skulle krossa den svenska modellen där man förhandlar mellan arbetsmarknaden parter.
Macron och hans parti avser att ansluta sig till liberala gruppen i Europaparlamentet. Det visar att vänsterståndpunkter, som övertro på regleringar och politisk centralism, får ett allt starkare grepp om de som kallar sig liberaler i Europa.
De här tongångarna visar hur viktigt det är att konservativa röster höjs mot mer överstatlighet och för nationellt självbestämmande.
*
Läs artikeln i DN.