Att blicka in i Socialdemokraternas inre liv är spännande. Fram träder ett parti som vägrar erkänna nutidens villkor, och vill hålla fast vid svunna tiders politiska motsättningar.

Den officiella valanalysen från S ryggar inte för de känsliga orsakerna till valförlusten, men när det kommer till slutsatser är det som att man ändå struntar i lärdomarna och fortsätter som inget hänt.

I valanalysen nämns Sverigedemokraterna ungefär dubbelt så ofta som vart och ett av de andra partierna.

Invandrarväljare från S till SD

Man gör intressanta iakttagelser, som att i invandrartäta valdistrikt går Sverigedemokraterna kraftigt framåt medan Socialdemokratin tappar mer än rikssnittet:  

”De 100 valdistrikt som har lägst valdeltagande återfinns i synnerhet i storstädernas förortsområden, som Tensta, Hammarkullen och Norsborg. I dessa valdistrikt tappar Socialdemokraterna mer än rikssnittet visserligen från höga nivåer, men jämfört med den generella trenden i storstadsområden i detta val är nedgången markant. Det går inte med säkerhet att uttala sig om vilket parti de väljarna röstat på istället. Men man kan konstatera att Sverigedemokraterna går kraftigt framåt i flera av dessa områden.”

Det visar att den smutskastning som S-kampanjen genomförde ute på fältet med falska anklagelser mot SD, inte fungerade bland invandrarna. Däremot fungerade smutskastningen på exempelvis Södermalm där bättre ställda, etniska svenskar bor. Det var dessa väljare som Socialdemokratin kunde skrämma upp med rasist- och nazistanklagelser (och därmed också C- och L-väljare – vilket till slut gav S regeringsmakten och sprängde borgerligheten).

Migrationsfrågan avgörande…

Också i sakfrågor är man frank och konstaterar att den stramare  migrationspolitik partiet intog var avgörande för att inte väljartappet blev större. Men trots det vill inte analysgruppen gå på djupet om hur S ska ha det med migrationen, bara att man bättre ska förankra de valtaktiska ställningstagandena som partiet gör inför valrörelser. Så här låter det:

”Migrationsfrågan har haft en fundamental påverkan på väljaropinionen under mandatperioden. Sverigedemokraternas, och till viss del Socialdemokraternas, väljarstöd har samvarierat med hur migrationsfrågan rört sig på dagordningen. När flyktingmottagandet var som störst i slutet av 2015 stod även Sverigedemokraternas stöd som högst, och Socialdemokraterna nådde sin lägsta notering på ca 24 procent. Efter att omläggningen av migrationspolitiken träder i kraft i början av 2016 återhämtade sig Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna tappade väljare. Detta fortsätter fram till hösten 2017 då diskussionen om den tillfälliga gymnasielagen tar fart. Socialdemokraterna började återigen tappa väljare och når återigen bottennivån 24 procent i maj-juni 2018. (…)

Partiet lyckades i viss mån åstadkomma en förändring av dagordningen efter sommaren då nerven i migrationsfrågan dämpades. Man kunde med trovärdighet angripa Sverigedemokraternas svagheter, som motståndet mot dubbelt medborgarskap, deras vilja att inskränka aborträtten osv. Sverigedemokraternas ambition att låta den politiska konflikten handla om migrationsfrågan grusades under valrörelsen och den riktigt stora framgång som partiet hoppats på uteblev.”

För att summera: S kom undan med blotta förskräckelsen.

Men istället för att utveckla den stramare migrationspolitik som stoppade blodförlusterna, talar man i slutsatserna om att försöka styra över den politiska debatten till att handla om andra, traditionella och ekonomiska frågor:

”Men snarare än att, som Sverigedemokraterna, röra sig på GAL-TAN-skalan [radikal mot konservativ] behöver partiets sociala mediekommunikation väcka känslor längs höger-vänsterskalan.”

…men vägrar se sprängkraften i migrationspolitiken

Det är som att Socialdemokratin inte vill se sprängkraften i alla de kulturkrockar som migrationspolitiken medför. Detta trots att partiet både i Malmö och Göteborg har uppenbar och djup splitting internt kring muslimsk och svensk tradition för beslutsfattande.

Talande är att valanalysen aldrig tar upp innehåll och riktning på integrationspolitiken. Den nämns i förbigående som framträdande bland de som är aktiva i sociala medier, som en av väljarnas viktigaste politiska frågor och att partiet behöver möta förorterna med ”förbättrad integration”. Ingenting om vad integration ska innebära.

Det är häpnadsväckande med tanke på att Sverige sedan år 2000 har beviljat nära 1,8 miljoner uppehållstillstånd, och att befolkningen enligt SCB ökat med 817.147 personer genom invandring på bara sex år, 2013-18.

Det är som om denna miljon människor inte finns. Den socialdemokratiska valanalysen blundar inför dessa människor och hur de ska verka i Sverige.

För mig är det som att blunda för allt det som är svårast att hantera i dagens Sverige. En problematik som dessutom är helt självförvållad av Socialdemokratin och övriga som i praktiken verkar för öppna gränser och fri invandring.