Där liberalism saknar svar står konservatismen stark

Liberalismen kan allt sämre svara upp mot väljarnas krav. Johan Wennström visar att liberalismen saknar moraliska aspekter som konservatismen kan ge människor.

I sitt arbete har statsvetaren Johan Wennström fogat samman uppmärksammad socialpsykologisk forskning av Jonathan Haidt om människors ärvda moraliska intuitioner, med Philip Tetlocks arbete med klassifisering av människor kognitiva agerande inför beslutsfattande. Till det har han lagt analyser av statsvetaren Yoram Hazony, som analyserar liberalismens tillkortakommande i vår globala värld.

Liberal höger och vänster flyter ihop

Wennström drar i sin doktorsavhandling slutsatsen att gamla maktpartier, både center-vänster (S) och center-höger (M), har konvergerat till en allt mer sammanfallande vänsterliberalism som inte ger väljarna de svar som de kräver. Man har olika retorik men tycker likadant, exempelvis om att lärarna inte ska ha någon auktoritet i skolan (flumpedagogik framför ordning) och att invandringen ska vara så fri som möjligt. Detta utan att bry sig om de långsiktiga konsekvenserna.

När Johan Wennström i internationella nättidskriften Quillette diskuterar europeisk konservatism och liberalism konstaterar han att många ser ”liberalismens kris” som en följd av att den utmanas av auktoritära idéer. Man pratar om behovet av en liberal offensiv, så som exempelvis franske presidenten Emmanuel Macron talar om att möta nationalism med mer av EU i form av överstatlig asylpolitik, socialpolitik och även arbetsmarknadspolitik.

Problemet är att väljarna inte vill ha mer av samma politik som lett oss till allt större avstånd mellan väljare och valda.

Sex moraliska värden

Roten till detta, menar Wennström, är att den rådande hegemonin inom västerländsk politik är en liberalism som är blinda för viktiga delar av moralen som präglar människors liv.

Liberaler, från S till M, delar syn när det kommer till uttolkning av den mänskliga moralen, som kan summeras i sex grundlägande värden: frihet, rättvisa och omsorg, lojalitet, auktoritet och helhet. Det är värden som betonas olika mycket hos såväl olika individer som i olika samhällen.

– Vänstern och högern i Sverige har endast betonat frihet, rättvisa och omsorg. De brukar betraktas som liberala moraliska värden. Och de har varit blinda för lojalitet, auktoritet och helhet, som är mer konservativa, hävdade Wennström i en diskussion i radions Studio Ett (13/3, lyssna här 27 min in i bandet).

Det är detta som givit utrymme för Sverigedemokraterna, som av många väljare uppfattas vara konservativa och stå för en moralsyn som inte bara handlar om frihet, rättvisa och omsorg utan också om lojalitet, auktoritet och helhet.

Resultatet blir en bredare syn på politikska problem där man kan ta hänsyn till liberala värden, men också värden som har att göra med samhällsgemenskapen, den nationella kulturen och statens auktoritet (polisens våldsmonopol).

– Denna konservativa syn, som Sverigedemokraterna och andra har, innebär att man låter dessa sex värden komplettera varandra och alla sex behövs för att frambringa ett gott samhälle, säger Wennström.

Dolt politiskt landskap träder fram

I radiointervjun menar Wennström att vi i Sverige inte ser ett nytt politiskt landskap efter valet.

– Nej, det är nog snarare så att vi haft ett politiskt landskap som varit dolt under flera decennier men som nu kanske träder fram i all sin tydlighet. Det har uppfattats som att vänster och höger står på väldigt motsatta sidor, men det har mer varit retoriskt än sakpolitiskt.

Förstår partierna det här, eller lever de kvar i tron att höger och vänster är motsatser?

– Jag tror inte att partierna förstår den här konfliktdimensionen, svarar Wennström.

I Quillette utvecklar han detta:

”I båda fallen (skolans avsaknad av lärarauktoritet och öppna gränser, min anm) har både vänster och höger konsekvent men oavsiktligt varit blinda för moraliska aspekter om lojalitet, auktoritet och helhet”, skriver Wennström

Själv skulle jag kort och gott sammanfatta vänsterliberalisenas moralsyn så här: ”eftersom vi vill gott kommer allt att bli bra”.

Dessa vänsterliberaler förstår inte att om skolelever lämnas vind för våg, ser många av eleverna (och ofta dem som behöver skolans undervisning mest) inte den långsiktiga nyttan av att bry sig om skolan. Kortsiktiga intressen och nöjen tar överhanden om det inte finns en auktoritet som sätter stopp och tydligt guidar eleverna genom kunskapsinlärningen.

Samma sak gäller invandring. Att bostäder saknas, att välfärden urholkas, att människor från främmande kulturer har svårt att förstå det subtila svenska, är konsekvenser som inte räknas för vänsterliberaler – eftersom de vill så väl är de övertygade om att allt kommer att bli bra, även om man inte vet hur.

Denna aningslöshet och oförmåga att diskutera konsekvenser stör allt fler väljare. Vänsterliberaler viftar bort invändningar och det missnöje som ökar när problemen bara växer och växter, med att de som klagar är extremister, nazister och fascister.

Liberalismens motsats är inte illiberalism

Många försöker utmåla alla motståndare till vänsterliberalismen som ”illiberala” krafter och buntar därmed samman såväl demokrater som diktaturer och rena mördarregimer.

En artikel i Wall Street Journal av Yoram Hazony, som Wennström refererar, tar upp detta retoriska knep och avfärdar det som oanvändbart av alla som menar allvar med samhällsanalys. Han skriver:

”Illiberalism har blivit en klatschig term som klumpar ihop alla som motsätter sig den förda politiken i väst – just så som marxister brukade använda ordet ’reaktionär’ mot alla som motsatte sig den kommande kommunistiska världsordningen.”

Just så.

Wennströms arbete visar att skillnaden mellan vänsterliberaler i de gamla partierna och konservativa är att de sistnämnda väger in fler moraliska värden i sitt tänkande – och handlande.

Behövs värden som lojalitet, auktoritet och helhet?

Värdet av lojalitet, auktoritet och helhet är grovt underskattat idag. Jag tror det beror på att vi har det så bra att vi i vårt dagliga agerande inte behöver tänka på några långsiktiga konsekvenser. Allt ordnar sig ändå.

Annorlunda är det i kärva tider, som när Sverige var fattigt. Då var auktoritär arbetsmoral ingjuten i varje svensk själ, eftersom konsekvensen av att inte arbeta var svält. Andra folk har minnen av krig, då lojalitet också blir en helt central moralisk värdering.

Behövs då sådant som lojalitet och auktoritet nu, när vi har det bra? Ja, titta på den ansvarslösa migrationspolitiken. Den resulterar i att fattigpensionärer får betala tusentals kronor för tandläkarbesök medan de som fått avslag på asyl och skulle lämnat landet, inte bara kan begå dödliga terrordåd utan också får tandläkarbesök för 50 kr. Snacka om illojal politik, som de vänsterliberala partierna i stor enighet genomfört.

Ett gott samhälle kräver lojalitet, auktoritet och en helhetssyn på gemenskapen. Utan dessa värden, som tunnats ut dramatiskt sedan 1950-talet, kommer inte välfärdsstaten att bestå. Varför betala skatt om resurserna går till några som aldrig bidragit till samhället?

Välbefinnande kräver sunda moraliska värden

På samma sätt som Wennström talar om ett länge dolt politiskt landskap där M och S tycker lika, så menar jag att vi kan tala om osynliga moraliska värderingar.

Arbetsmoral fanns förr ända ut på yttersta vänsterkanten. (Själv har jag aldrig mött en mer arbetsmoralisk person än min morfar, kommunist till vänster om VPK uppe i Norrbotten). Det bara var så. Om man inte ställde upp och gjorde sitt bästa, skämde man ut sig. Och att skämma ut sig ville man inte, eftersom motsatsen, stolthet, var det som gav dig mänskligt värde när du materiellt var fattig.

Men i takt med att äldre generationer dött och välståndet växt, har dessa moraliska lärdomar tunnats ut. Att kunna vara stolt över sitt arbete innebar att människor förr inte blev utbrända eller drabbades av psykiskt ohälsa – trots att man slet och arbetade hårdare än någon gör idag och i smutsigare miljöer.

Vart tog stoltheten i arbetet vägen, är en fråga jag ofta ställer mig. Istället talas det flummigt om att självförverkliga sig, som om man hade rätt att bli hyllad utan att göra något. Och när applåderna uteblir, känner man sig värdelös. Människan i vänsterliberalernas moraliskt stympade samhälle mår dåligt. Hon saknar vägledning i det som kan ge livet innehåll, vid sidan av pengar och ytlig uppmärksamhet.

Det är därför hög tid att synliggöra alla aspekter kring moraliska värden. I det arbetet är Wennströms bidrag viktigt. Människans villkor är ännu en gång i omstöpning som en följd ändrade samhällsvillkor. Kraven ökar på att vi förstår vad vi gör, varför och vad konsekvenserna blir. Ju mer komplext samhället blir, desto viktigare är det att vi förstår på vilken moralisk grund vi står på.

*

Johan Wennström disputerade på Linköpings universitet i februari med avhandlingen i statsvetenskap, Interpreting Policy Convergence Between the Left and the Right: Essays on Education and Immigration, som undersöker centrala delar i socialdemokraternas och moderaternas skol- och migrationspolitik.