Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Det är rörigt i brittisk politik just nu. Minst sagt. Skälet är att politiker både i EU och Storbritannien satt sig i baksätet och försöker styra därifrån. Ledarskap lyser med plågsamt uppenbar frånvaro.

Under onsdagen tar brittiska parlamentet över från regeringen och kommer genomföra ett antal omröstningar om relationen till EU, men dessa är bara rådgivande. Regeringen har antytt att de inte kommer att bry sig om dem.

Skälet till denna röra är att varken brittiska etablissemang eller EU vill att Storbritannien lämnar EU. Det är en folklig opinion som drivit fram beslutet att lämna. En folklig opinion mot bakgrund av den enorma inkompetens som EU:s politiska etablissemang visat genom först finans- och skuldkrisen 2008 och sedan i migrationskrisen 2015.

Båda dessa kriser var självförvållade av en överambitiös politisk klass som genom EU flyttat sig så långt bort från väljarna, och drev fram ett statsbygge som inte höll när den kom i kontakt med verkligheten. Det saknade dessutom folkligt förankring. Agerandet saknar allt det som präglar ledarskap och förmåga att få massorna med sig.

Jag hoppades efter britternas folkomröstning i juni 2016 att etablissemangen i Bryssel skulle fatta att de gått för långt. Att de tappat markkontakten, och därför skulle backa. Om man sagt att europeiska gemenskapens grund var frihandelszonen, och allt annat som EU hittat på är frivilliga samarbeten som exempelvis britterna inte behöver vara med i, då skulle Storbritannien inte behöva lämna EU.

Men istället har Bryssels politiska klass höjt ambitionerna om ännu mer makt till Bryssel, inte minst genom franske presidenten Macron. Man har visat hämndbegär mot britterna, delvis för att avskräcka andra från att gå samma väg.

Därmed har den brittiska regeringen med Theresa May i spetsen fått Brexit i knät, något man inte önskat sig utan något som folket kräver. Den som ska genomföra något man egentligen inte vill, gör det inte med den energi och skärpa som krävs. Dessutom har brittiska politiker varit oense om vilken väg ut ur EU som är bäst.

Därav rörigheten i brittiska demokratin. Politikerna har satt sig i baksätet och försöker styra därifrån. Det finns inget ledarskap, inget utpekat mål, ingen strategi.

Det gör det inte i Bryssel heller. Där vill man bara köra på mot mer centralisering hur motsträviga folken i medlemsländerna än börjar bli. I Bryssel finns ingen eftertanke, ingen respekt för dem som inte vill gå mot ”en allt tätare union”. Man marscherar rakt mot stupets kant.

I detta läge är en hård Brexit, i den meningen att Storbritannien faller tillbaka på standardiserat frihandelsavtal med EU, bästa lösningen.

Det skulle innebära att all den prestige som nu byggts upp i Bryssel skulle vädras ut.

Med Tyskland i spetsen skulle EU tvingas erkänna att man vill ha handel med Storbritannien. Hittills har förhandlingsspelet givit intryck av att det bara är britterna som bråkar och att det bara är britterna som förlorar på det käbbel som präglat de nästa tre åren som gått sedan folkomröstningen. Så är det inte.

EU kan inte tillåta sig att förlora handeln med Storbritannien.

Vid en hård Brexit blir detta tydligt. Regeringarna skulle inte längre kunna tillåta att Juncker och andra Brysselbyråkrater fortsätter apspelet.

Då skulle förhandlingar på riktigt komma till stånd.

Och det frihandelsavtal som parterna kommer överens om, skulle kunna bli bottenplattan i EU. Storbritannien skulle vara med i en Europeisk frihandelszon.

Alla den politiska överbyggnad i Bryssel som politiker under årtionden byggt upp med frihandeln som gisslan, borde bli frivillig. Varje land borde själv avgöra i vilka delar man vill delta.

På det sättet skulle vi kunna få ett Europa som har en gemenskap som står för det gemenskap betyder – ömsesidig respekt för de som ingår i den.

*

Lyssna på P1-Morgon i Sverige Radio 27/3: diskussion om Brexit mellan Samtidens Dick Erixon och Håkan Bengtsson, vd för arenagruppen