Genom att skjuta ett barn framför sig, ett oskyldigt orakel som alla beundrar men som ingen får fråga ut, kan man glida undan alla kritiska frågor.
Greta Thunberg skickar ut elever över hela världen i klimatstrejk. Greta Thunberg tar ordet inför världens ledare. Greta Thunberg är nominerad till Nobels fredspris. Greta Thunberg jämförs med Jesus. Superlativen haglar.
Får inte kritisera
Får man ställa kritiska frågor till Greta Thunberg eller hennes entourage? Nehej, det fick man inte.
– Baja baja, nu försöker ni tysta ett barn. (Ordagrant: ”Det handlar om att mobba, tysta och håna.”)
Den invändningen duger faktiskt inte. Om man inte får adressera Thunberg måste man få adressera de vuxna i hennes omgivning. En sextonåring styr nämligen inte upp själv att man hamnar i Bryssel och Davos, det kräver samverkan med vuxna på något sätt. En 16-årig flicka med aspergers syndrom har myndiga personer omkring sig som styr upp tillvaron, det är knappast en konspirationsteori.
Vem är drivande?
Narrativet lyder att det är Greta Thunberg själv som driver på de vuxna, inte tvärtom. Så kan det ju vara. Men hennes mor Malena Ernmans engagemang för klimatfrågan kan spåras tillbaka åtminstone till 2016, då hon skrev en debattartikel i ämnet. Då var hennes dotter 13 år. Året därpå fick Ernman WWF:s pris som ”årets miljöhjälte”.
Min teori är att det var ungefär vid den här tiden som det inte längre var lika opportunt att förespråka öppna gränser, och Ernman behövde en ny fråga att ägna sig åt. Vilken otrolig slump sedan att aktivistmamman fick en aktivistdotter.
Det är ju i teorin möjligt att det var 13-åringen som bestämde vad Malena Ernman skulle engagera sig i. Men det är trots allt mer troligt att det är Malena Ernman som har påverkat sin dotter. Det är åtminstone så dynamiken brukar fungera mellan föräldrar och barn i 13-årsåldern. Medvetet eller omedvetet.
Inga märkligheter
Jag vill inte ta ifrån Greta Thunberg hennes goda uppsåt, men om jag läser citaten i de intervjuer hon har gett, så noterar jag att det inte är särskilt märkvärdiga saker som kommer ur hennes mun.
Hypen kring henne består i att vuxna på olika sätt solar sig i hennes glans. I förbifarten noterar vi att entreprenören Ingmar Rentzhog drog in 10 miljoner i aktiekapital till sitt nya företag, med den unga aktivisten som dragplåster. Rentzhog har också pekats ut som engagerad i Thunbergs aktiviteter.
Är det inte dags att Ernman, Rentzhog med flera formulerar vad de vill, rent konkret? Uppenbarligen står man i opposition till hela det politiska etablissemanget. Regeringspartiet Miljöpartiet håller tydligen inte måttet, då hade det inte behövts någon alternativ proteströrelse.
Vad vill man, konkret?
Hur skulle det bli det med skatterna om de här personerna fick bestämma? Exakt vilka klimatåtgärder ska genomföras, på bekostnad av vadå? Hur blir det med den svenska glesbygden? Kärnkraft, ja eller nej?
Greta-teamet ger oss förstås inga svar. Och då kan man ana hur raffinerad denna PR-kupp är. Genom att skjuta ett barn framför sig, ett oskyldigt orakel som alla beundrar men som ingen får fråga ut, kan man glida undan alla kritiska frågor. Det blir aktivism för aktivismens skull, ett till intet förpliktande poserande som bara är alltför typisk för vår samtid.