Turbulensen i svensk politik har bara börjat. Allt talar för att det bara kommer att bli stökigare.

Stefan Löfven fick till sist fortsätta som statsminister sedan S-MP gjort upp med C-L i en januariöverenskommelse, JÖK. Men kommer den att hålla längre än decemberöverenskommelsen, DÖ, som höll i nio månader?

Styrkan med DÖ var att alla utom SD var med på den, ändå föll den. Svagheten med JÖK är att bara två borgerliga partier är med på den. Och de vill paradoxalt nog inte erkänna att överenskommelsen innebär att de bytt sida och är regeringens stödpartier.

C och L svek sina väljare men vägrar erkänna det. Annie Lööfs propåer i ny intervju (se här) visar en moralisk akrobatik vi aldrig förr sett i svensk politik. Hon vill återupprätta allianssamarbetet – samtidigt som hon går till regeringskansliet och utarbetar vårbudget med Socialdemokraterna.

Att C och L är bundna till röda sidan kommer ju att manifesteras vid varje vår- och höstbudget. Hur man kan tro att detta inte spelar någon roll för M och KD är en gåta.

Så frågan är: hur länge kommer JÖK att hålla? Det är ju inget ”avtal”, som jurister påpekat, eftersom det inte finns några regler om vad som händer om parterna bryter mot uppgörelsen. Det är bara är en lös politisk överenskommelse.

JÖK kommer bara att hålla så länge alla ingående parter vill att den ska hålla. Så fort någon avviker, faller den.

Första testet blir vad som händer när en av arkitekterna, Jan Björklund, nu avgår som partiledare för Liberalerna.

Om L får en ny partiledare som inte har lust att hela tiden springa upp till regeringskansliet och förhandla politik med S och MP, börjar JÖK att vittra sönder inifrån. Eftersom JÖK är just en överenskommelse mellan fyra partiledare, och inte ett juridiskt bindande avtal, är risken stor att den nye L-ledaren kommer att känna sig bunden av något denne inte är bekväm med. En ny partiledare vill inte vara bakbunden av företrädarens politiska snedsteg.

Ett andra stresstest för JÖK blir vårens opinionsmätningar. Hur kommer det att gå för C och S? Båda partierna har börjat tappa väljare sedan JÖK blev offentlig. Vad händer om det är början på en långvarig trend av väljarflykt från S och C? Säg att V närmar sig Schymans siffror, och alltså tar 3-4 procentenheter från S, samtidigt som SD fortsätter att ta lika många som en följd av de öppna gränser som JÖK innebär. Om S inte bara går under 25 procentsstrecket, utan närmar sig 20, vad händer då?

En tredje test är genomförandet av de 73 punkterna. Socialdemokraterna kommer att vilja skjuta på skarpa förslag så långt bort i tiden som möjligt, eftersom förslagen har liberal inriktning. Hur länge kommer C och L att acceptera att JÖK mer liknar ett barns önskelista till jultomten än ett politiskt program som verkställs av regeringen?

För min del tror jag det var mycket enklare att komma överens om Januariöverenskommelsen, än det blir att ro spektaklet i land.

I överenskommelsen ingår stora förändringar inom flera riktigt tynga politiska sakfrågor, som arbetsrätten och marknadshyror. Det finns skäl till varför inte ens alliansregeringen med egen majoritet ville rucka på dem. Nu har man på några enstaka rader i hastigt sammanställd överenskommelse hävdat att man ska förändra. Vad händer när S förhalar och vägrar göra något i praktiken?

Politik är, till sist, inte främst ett maktspelet. Politik är sakfrågorna. Innehållet. Och väljarnas reaktion på den politik som förs. Politik avgörs av och i verkligheten, kort sagt.

Jag tror mötet mellan JÖK och verkligheten kommer att sluta med ett brak.