6 februari är samernas nationaldag i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. De är en egen nation även om de tillhör olika statsbildningar.
Samerna finns främst inom fyra områden: Kolahalvön i Ryssland, nordligaste Finland, norra Norge och Sverige från Dalarna och norrut. Inom dessa område, kallat Sápmi, finns en kulturell och språklig gemenskap för uppemot 100.000 samer, varav upp till 35.000 i Sverige.
Den första gången samer över landsgränserna träffades för samiskt landsmöte var i Trondheim 6 februari 1917. Därav datumet för nationaldag som firas sedan 1993, då FN:s internationella urbefolkningsår öppnades.
Den samiska flaggan är formgiven av Astrid Båhl från Skibotn i Norge. Cirkeln är en sol- och månesymbol och färgerna i flaggan är detsamma som i den samiska dräkten.
Den samiska nationalsången ”Sámi soga lávlla” (”Samefolkets sång”) skrevs 1906 av sjösamen Isak Saba och melodin är komponerad av Arne Sörlie och valdes till nationalsång vid samemötet 1986.
Men även i äldre tiden fanns en stark opinion för samernas sak. Under ståndsriksdagen (före 1865) ville riksdagsmän ge samerna ökat skydd.
Den första riksdagsmotionen som, enligt Lennart Lundmark i Populär Historia, pläderade för att man skulle skydda samerna kom 1828. Den väcktes av bergsrådet Carl Magnus af Robson i adelsståndet. Han hade sysslat med gruvdriften i Lappland och kände samernas förhållanden.
Han pläderade för att staten borde dra upp en gräns för nybyggarna som flyttade norrut från södra Sverige. Det som låg ovanför en sådan gräns mot fjällen skulle vara samernas ”fädernesland som de ägde före våra dagar”. Syftet var att skydda samernas nomadkulturer i konfrontationen med den modernare jordbrukskulturen.
I riksdagen argumenterade flera för motionen, bland dem ledande konservativa som Arvid Posse, medan liberaler som Gustaf Hjerta försvarade nybyggarna framför samerna. Samernas vänner i riksdagen, som inspirerades av den tidens kulturnationalism, förlorade.