Jakten på goda nyheter om integrationen är intensiv, men resultatet är magert. För att försvara de öppna gränsernas politik sprids sagor istället för fakta.

Visst har jag förståelse för de som vill visa sin godhet gentemot människor som har sämre förutsättningar än oss i Sverige. Men när godheten tar sig uttryck i en galen politik – som öppnar gränserna för flyktingar som inte passar in på den högteknologiska arbetsmarknaden i Sverige istället för att ge stöd i flyktingarnas närområde – då måste vi kunna säga nej.

Om vi inte säger nej drabbas också vårt samhälle av stora problem, inte minst undergrävs tilliten genom att politikerna lägger välfärdens resurser på andra än de medborgare som betalt skatterna och uppfyller skyldigheterna mot gemensamheten.

Myt om ”självförsörjande”

Ett aktuellt exempel är Nordmalings kommun, som av en tidigare nära medarbetare till Annie Lööf i Centerpartiet använder för att sprida bilden av att migranter är självförsörjande: ”På fyra år har Nordmaling tagit emot 193 flyktingar. Av 96 vuxna är alla idag självförsörjande.“

Det visar sig snabbt att det är bidragsfinansierade arbetsmarknadsinsatser som det handlar om. Det är alltså staten och skattebetalarna som står för notan, men för centerfolk är de självförsörjande.

Ekonomen Tino Sanandaji hänvisar till SCB:s senaste statistik som visar att enbart 27,6 procent av Nordmalings flyktingar förvärvsarbetar, jämfört med 83,2 procent av kommunens Sverigefödda. År 2010 var 33,3 procent av flyktingarna i förvärvsarbete.

När sakfelet påpekas tar inte migrationsvännerna till sig och rättar, utan går till attack: ”Nationalisthögern får fullständigt spel. Tänk ändå vad lyckad integration kan provocera.”

Sanandaji kommenterar detta: ”Sverige behöver inte fler falska ’berättelser’ utan mer ärlig fakta. Om integrationen faktiskt hade lyckats hade C kunnat peka på en riktig kommun där nästan alla nyanlända är självförsörjande i stället för att luras med sagor.”

Självbedrägeri

Det jag undrar över är hur länge migrationsvännerna ska ägna sig åt detta självbedrägeri. De goda ambitionerna, utopin om lyckad migration, står över allt annat, även sanningen.

Det finns nog bara en aktör som kan väcka dessa partier ur deras medvetna förljugenhet: svenska folket i nästa val.