Warning: Undefined array key 0 in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Undefined array key 0 in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

KOMMENTAR. Flera brittiska tidningar rapporterar nu att Bryssel är så rädda för att Storbritannien gör hård Brexit att de ger ny tidsfrist för utträdet.

Hittills har EU-byråkratin i Bryssel varit hämndlysten mot Storbritannien i utträdesförhandlingarna. Man har givit så dåliga villkor att Storbritanniens parlament har röstat ner de bud som premiärminister Theresa May tvingats lägga fram.

Nu när ödesdagen den 29 mars, den formella utträdesdag, närmar sig har tycks man ha blivit riktigt nervösa i Bryssel för att det ska bli en hård Brexit, alltså att Storbritannien lämnar utan något avtal med EU.

Därför har man i sista stund kastat fram ett nytt bud, även om man sagt att ingenting går att rucka på. Nu föreslår man att utträdet inte ska behöva ske 29 mars så som EU-reglerna säger, utan skjutas fram ända till 2021. Då behövs inga övergångsregler i nuläget.

EU-kritiska röster motsätter sig detta, eftersom det betyder att utträdet skulle fördröjas och Storbritannien tvingas lyda EU i ytterligare två år.

Men det intressanta är psykologin här.

De förut så sturska EU-pamparna har veknat betänkligt.

De avslöjar att de är livrädda att förlora Storbritannien.

Det förbättrar Theresa Mays förhandlingsposition.

Utspelet kan betyda att ett frihandelsavtal skulle kunna bli klart till slutet av december 2020 vilket innebär att de hittills givna förhandlingsbuden om ”backstop” som binder Storbritannien för evigt är överspelade, skriver The Sun.

Viljan att bryta dödläget kommer från Donald Tusk, ordförande för Europeiska rådet. Signalerna framfördes till Theresa May när hon samtalade med EU-ledare under toppmöte i helgen. ”Det är ett desperat bud för att visa framsteg innan nästa omröstning i brittiska parlamentet”, skriver The Guardian.

Premiärminister Theresa May är dock tveksam till uppskjutet utträde. Under en pressträff på måndagen sa hon, enligt Sky News, att hon föredrar att lämna EU 29 mars med ett avtal. ”Vi arbetar för att finna lösning på det parlamentet efterfrågat, ett avtal som inte innehåller backstop”, sa hon. Backstop är skrivningar som innebär att landet kan tvingas följa EU-regler även efter utträdet, och som gjorde att tidigare avtalsförslag med EU röstats ner av parlamentet i London.

Theresa May vill alltså omförhandla Brexitavtalet med EU så att Storbritannien kan lämna EU som planerat 29 mars.

Utspelet från EU-maffian visar att hon stärkt sin ställning nu när det drar ihop sig. Det börjar likna ett chicken-race, där EU redan tycks vara de som blinkat och väjer för en hård Brexit.

Men frågan är om inte en hård Brexit är bäst för alla parter, även om det på kort sikt blir rörigt. Efter en hård Brexit kommer nämligen EU att tvingas avslöja att EU behöver Storbritanniens marknader lika mycket som Storbritannien behöver EU:s marknader. Fram till nu har EU låtsas som att man kan vara utan handel med Storbritannien om de inte underkastar sig EU-byråkratins diktat. Det är helt enkelt inte sant. Och det kan avslöjas med en hård Brexit.

Då tvingas nämligen EU inse att grunden för Europasamarbetet är frihandeln – inte den svällande politiska påbyggnad som skapats och som använt frihandeln som alibi.

Europasamarbetet bör, som det var tänkt från början, handla om handelsrelationer och inte politik. Frihandelszonen borde vara den enda grunden för medlemskap. Sedan kan länder frivilligt samverka om olika enskilda och från varandra separata områden. Vissa delar är viktiga. som polissamarbete, medan andra är ointressanta, som valutaunionen.