Det svenska skolan behöver är en god portion disciplin

”Vi måste göra något drastiskt”, säger rektorn som utsetts till årets svensk, Hamid Zafar. Han beskriver utan omsvep en skolvardag i Sverige där stök, kaos och våld får råda.

Lärare som ingriper mot stökiga elever får böter. Lärarstudenterna förbereds inte för en verklighet där allt fler elever är bråkiga. Lärarna har inga verktyg att bemöta oron. Att ingripa är inte möjligt, för då anses den stökige eleven ha blivit kränkt.

Så beskriver Hamid Zafar skolans vardag. Han har av tidningen Fokus utsetts till årets svensk. Så som rektor vid Sjumilaskolan i Biskopsgården, ett av Göteborgs ”utsatta områden” där handgranater och kulor flyger har han vågat ta upp problemen till ytan och åtgärda dem.

Zafar vänder sig mot de synsätt som idag styr skolan. Och mot politikens oförmåga att ge skolan rätt förutsättningar: Ängsligheten som gör att stöket ökar. Den missriktade välvilja som innebär att man inte ställer krav på invandrarelever. Lärarna som saknar verktyg att bemöta stöket.

– Den typen av beslut gör att lärarkåren blir osäker och otrygg i sin roll. Det finns en oro ute på skolorna där lärare inte riktigt vet var hur ramarna ser ut. Vad har jag för befogenheter att kunna avbryta stök och ibland våld som förekommer i klassrummet? Man har också präntat in i generationer av lärare att det här med utvisning ur klassrummet är någonting som är skamfullt och det får man inte göra, säger Zafar.

Det är ett klokt val av Fokus. De som är verksamma i viktiga verksamheter och öppet vågar diskutera problem är värda sin vikt i guld. Särskilt som tystnadskulturer breder ut sig.

Att skolan sjunker ner i anarki är ett av Sveriges största problem. De unga får inte den start i livet som de behöver.

Svaret på de problem Zafar tar upp kan sammanfattas i ett ord: disciplin. Skolan måste återupprätta ordningen och respekten för kunskap. Visst är det att främja auktoriteter, i detta fall lärarnas auktoritet, men det är något helt annat än det vänsterliberaler skrämmer med: auktoritära styrelseskick.

Auktoritet och disciplin är faktiskt förutsättning för att skapa jämlika villkor. När skolan tillåts sjunka ner i anarkistisk oordning är det barn från familjer utan studievana som drabbas hårdast, eftersom de med högutbildade föräldrar kan få stöd hemma.

Vi som saknar studievana i släkten behöver lärare som inte enbart kan inspirerar och öppnar elevernas ögon för spännande kunskapsjakt, utan också har auktoritet nog att skapa en studiemiljö där detta blir möjligt. Jag hade på 1970-talet förmånen av att ha lärare som höll på ordningsreglerna, omedelbart sa till på skarpen när stök uppstod, tvingade elever att ställa upp två och två utanför lektionssalen innan man gick in. Utan denna tydliga och alltid närvarande disciplin är jag inte säker på att jag fått upp ögonen för hur spännande världen bortom den egna vardagen är.

Denna vidunderliga möjlighet att upptäcka kunskap är alla elever värda att få också idag. Allt annat är inhumant, på riktigt.

*

Se mer: Fokus i Årets svensk , Expressen i ”Ängsligheten förvärrar stöket i skolan”