Konservatismen är på väg tillbaka, men inte bara därför att den är kravfylld och sträng i tider av ökad kriminalitet, utan också för att den har en mjuk sida. Hade konservatismen varit en person hade den varit en kvinna, hävdades på idéfrukost.
I veckan höll Timbro seminarium om konservatism. Första frågan som ställdes var om konservatismen är på väg tillbaka.
– Ja, svarade politikreporter Torbjörn Nilsson på Expressen. Inget år sedan 1911 har konservatismen varit så stark som 2018. Och de partier som är bekväma med den beskrivningen (M, KD och SD) fortsätter gå fram i opinionen, sa han.
– Tja, svarade redaktören Fredrik Haage på Smålandsposten. Han menade att det mer är verkligheten som gör fler konservativa. Det brukar heta, sa han, att en konservativ är en liberal som blivit rånad.
– Nja, svarade statsvetaren Katarina Barrling. Hon menade att ideologiskt kan man inte hävda att opinionen präglas av konservativa värderingssystem. Sverige präglas fortfarande av ett väldigt socialliberalt tänkande.
Barrling menade att det är en fasansfull verklighet med växande brottslighet som vi nu ser. Är det någon ideologi som verkligen är beroende av ett välordnat samhälle så är det liberalismen. Om man placerar en liberal i en anarki så kommer även denne att bli mer repressiv.
Substantiell konservativ idéströmning i Sverige
Kanadensiske professorn Jordan B Peterson har väckt stor uppmärksamhet i Sverige, även om han inte talar om specifikt svenska förhållanden. Och det handlar inte så mycket om migration och integration, utan om kritik av vänsterns sanningsbegrepp och postmodernismen. Han angriper queerteorin och under Sverigebesök ifrågasatte han jämställdhetspolitiken.
De unga, generation Z som var förstagångsväljare i höstas, röstade till en övervägande del höger. Enligt mätningar utmärks de av försiktighet, pessimism, pragmatism, måttfullhet och trohet.
Att det blir lösryckta exempel och närmast anekdoter som får visa hur konservatismen växer fram har sina orsaker.
– Konservatismen är svårfångad inte bara som idéströmning och ideologi utan också rent konkret eftersom den inte finns förankrad institutionellt någonstans, sa Fredrik Haage.
Bohman var motsatsen till Reinfeldt
Gösta Bohman har blivit liberal hjälte inom Moderaterna därför att han fogade marknadsliberalism till partiets profil.
– Men när det gällde frågor om samhällsansvar, behovet för individen att underordna sig staten och nationella intressen så var han på många sätt mycket konservativ, konstaterade Katarina Barrling.
I detta var Bohman motsatsen till Fredrik Reinfeldt. I migrationsfrågan var ju Reinfeldt radikal. ”Bohman skulle tagit sig för pannan” om han sett vad hans parti gjort på senare år.
Alla de senaste partiledningarna i Moderaterna har ”marinerats i liberalism” genom ungdomsförbundet, menade Fredrik Haage. Det M nu gör sker därför att de är nödda och tvungna därtill, inte därför att de själva är konservativa. De gör det av rädsla att förlora väljare. Sverigedemkraterna tvingar dem att agera.
Det finns ingen genuin konservatism i Moderaternas policy, även om många M-väljare är konservativa, sa Haage.
Kristen konservatism
– De konservativa strömningarna har fått större fäste inom Kristdemokraterna, menade Torbjörn Nilsson.
Mot det invände Fredrik Haage att den frireligiösa vänstern har stort inflytande, därför kan man inte säga att KD är konservativt, men till skillnad från M och SD har en genuin konservatism vuxit fram underifrån, menade han. Särskilt inom kristdemokratiska ungdomsförbundet. De tänker på intergenerationell ekonomi, om en välfärd som gynnar familjen över tid, istället för individen i nuet. Intressant är också att ungdomsförbundet domineras av yngre kvinnor.
Kvinnlig konservatism
Konservatism är motsatsen till radikalism, och inte nödvändigtvis alltid höger. Katarina Barrling berättade att kristdemokrater har blivit väldigt provocerade när hon beskrivit partiets idéer som konservativa, och hon menade att det beror på att konservatism förknippas med höger.
– När det gäller värderingsfrågorna är en av konservatismens bärande idéer att individen inte är allt, utan det finns andra viktiga enheter, som familjen, sa Barrling.
– Ser man till basala attityder inom konservatismen, tillade Fredrik Haage, så intresserar man sig hellre för kultur än ekonomi, för det partikulära snarare än universella, man är försiktig snarare än risktagare, man ser till det mänskliga snarare än abstrakta. Allt detta bildar en klassisk bild av en kvinnlig disposition. Skulle konservatismen vara en person skulle den vara en kvinna.
Arbetarkonservatism
I panelsamtalet påpekas att en av förklaringarna till Sverigedemokraternas framgångar är att de tagit tillbaka ”folkhemmet” som ett konservativt mål från Socialdemokraterna, och därmed fått stora grupper arbetare att byta parti. Det är arbetare som kan vara vänster i ekonomiska fördelningsfrågor men konservativa i värderingsfrågor.
Frågan ställdes om Sverigedemokraternas socialkonservatism är genuin, med tanke på att både Moderaternas och Kristdemokraternas konservatism ifrågasatts som genuina av paneldeltagarna.
– Jag skulle säga att den är genuin, svarar Torbjörn Nilsson. Men de är fortfarande ett parti som på många sätt är toppstyrt. Och i den kretsen är det genuint. Det är en konservatism som till skillnad från M mycket mer bygger på kommunitära än individualistiska drag och betonar mer värdehierarkier.
Katarina Barrling menade att det finns en motsättning hos Sverigedemokraterna mellan konservativ pragmatism och försiktighet å ena sidan, och Sverigedemokraternas krav på stora samhällsförändringar å den andra.
– Hur mycket är varumärkessnack och hur mycket är genuint, frågade Fredrik Haage som var skeptisk. Men det verkar absolut finnas skikt av genuint intresse för konservatism i Sverigedemokraterna, sa han.
Panelen menade att det finns en inneboende motsättning mellan att vilja radikala samhällsförändringar och att vara konservativ.
Det handlar om normalisering
För egen del blev jag positivt överraskad av samtalet. Det präglades av en analytisk vilja att reda ut och förklara, snarare än det glåpordskastande som tyvärr är så dominerande i svensk debatt.
Samtalet visade också hur intrikat olika idétrådar är lindade om varandra. Det går inte renodla idéströmningar som konservatism och liberalism. Dimensionerna är så många att de ibland blir intimt sammanflätade, och samtidigt varandras motsatser på andra plan. Därför krävs respekt och vilja till analys för att ideologiska debatter ska komma någon vart.
Jag vill dock hävda att den samhällsförändring som Sverigedemokraterna vill se, visserligen är stor, påtaglig och utmanande mot den regerande vänsterliberala hegemonin, men föga radikal. Det handlar ju om något så icke-radikalt som att normalisera Sverige. Återföra vårt samhälle till sans och balans i värderingar, så som det var före det galna 1970-talet. De som raljerar över detta och kallar det att vilja gå tillbaka, missförstår. Det handlar om värderingar om ansvar och skyldigheter gentemot gemenskapen och samhällsbygget, inte om de konkreta förhållanden som rådde då.
När ett samhälle har blivit radikaliserat, så som det svenska blivit under snart 50 år, krävs stora förändringar för att rädda det. Det är alltså inte de konservativa som blivit radikala när de kräver förändring, utan en radikal verklighet som behöver normaliseras.
Störst behållning var Haages påstående om att ”konservatismen är en kvinna”. En intressant och tankeväckande beskrivning.
Den kan konservativa partier fundera mer på, för att ge fler kvinnor möjlighet att komma ombord. Det skulle stärka de värderingar som framtiden behöver.
*
Se Timbros video i Facebook.