Jodå, vi får ännu en runda i regeringsbildningen. Jonas Sjöstedt (V) kräver garantier om att Vänsterpartiet får inflytande, och skickar därmed tillbaka Svarte Petter (vem som ska fälla Löfven alternativt kapitulera) till Annie Lööf.
Medan journalisterna fokuserar på vad Jonas Sjöstedt kräver, anser jag att den intressanta frågan är vad Annie Lööf tycker om att det nu blir alldeles uppenbart för alla att de kommunistiska extremisterna i Vänsterpartiet kommer att ha inflytande över den regering hon tänkt släppa fram…
Januariöverenskommelsen, JÖKen, mellan S-C-L-MP var en chimär från början. Dessa partier har bara 167 mandat i riksdagen. De 28 mandat som Vänsterpartiet har, är helt avgörande för att JÖKen ska kunna förverkligas.
Samtidigt står det i överenskommelsen att Vänsterpartiet inte ska ha något inflytande över den politiska inriktningen.
Detta går inte ihop.
Och dagens talmansrunda visar med all önskvärd tydlighet att Centerpartiet (och Liberalerna, även om deras få röster saknar betydelse) går i allians med Vänsterpartiet och gör sig beroende av dem.
Frågan är hur Centerpartiet ska agera när Löfven vill att regeringen ska kunna förhandla med V i frågor som inte ingår i budgeten eller i de 73 punkterna i JÖK. Och därmed ge V ett inflytande över regeringen.
Jag tror inte att C är beredd till detta. Därmed är JÖKen död.
Och regeringsbildningen tillbaka på ruta 1.
Skälet till strulet är att Centerpartiet inte insett att svenska folket valt en riksdag där mitten och S är kraftigt försvagade. Det går inte bilda regering utan att SD eller V ger sitt passiva stöd.
Nu står det mellan att 1) Centerpartiet accepterar verkligheten och tar stöd av V eller SD, 2) Centerpartiet inte accepterar verkligheten vilket kommer att resultera i extraval.
Bäst nu vore extraval. Väljarkåren vet nu mycket mer om hur partierna prioriterar än vad man visste före valdagen i september.
Extraval den 7 april? Ja, tack!