Hur kan konservativa värderingar bäst förverkligas? Räcker det att som M hävda att det kan ske utanför politiken, eller krävs tydliga konservativa politiska beslut?
Om detta diskuterade jag (från Samtiden) och Maria Ludvigsson (Svenska Dagbladet) i SVT Morgonstudio igår morse.
Maria Ludvigsson sa att hon som marknadsliberal anser att konservatismen inte hör hemma i partipolitiken. Så här löd vår ordväxling.
Dick Erixon: I och med globaliseringen så behöver varje samhälle söka sig tillbaka till sina egna rötter för att ha något stabilt att stå på i den globala konkurrensen. Där är Moderaterna ett parti som har tradition och respekt för svenska värderingar.
– Jag tror svenska folket vill ha mer av det. Om man tittar på Novus som SVT publicerade igår och räknar om resultatet i mandat fattas nu bara 6 mandat för egen majoritet för de tre partierna M, SD och KD. Här finns en grund för att få en stabil majoritet med konservativa inslag.
Maria Ludvigsson: Samhället i stort mår bäst om politiken är så begränsad till att sköta de statliga uppgifterna. När det handlar om konservativa värderingar tycker jag civilsamhället och religionen ska stå för det. Det är illa när politiker går in och pratar om den sortens värderingar som är väldigt personliga. Även Socialdemokraterna har konservativa drag, som ett starkt försvar, där man blivit mer överens över hela den politiska skalan.
– Det du pratar om som konservativa värderingar tycker jag hör hemma någon annanstans än i partipolitiken.
Dick Erixon: Tidens anda kräver att man svarar på ett antal nya frågor. Och jag tror svenska folket efterfrågar mer av förankring och tradition för att vi sedan ska kunna konkurrera globalt. Det finns en paradox här. Ju mer global ekonomin blir, desto viktigare tror jag det blir att man har identitet, samhörighet och trygghet hemma.
Maria Ludvigsson: Fast det tror jag inte politiker kan ge till folket. Det måste komma inifrån. Det är mer en själslig, personlig utveckling. Politiken ska stå för ramarna så att allt fungerar, som lag och ordning.
Denna ordväxling tror jag är ganska representativ för hur ställningarna ser ut på den konservativa planhalvan i partipolitiken idag.
Moderaterna vill tro att staten i enlighet med liberala principer kan dra sig tillbaka, och på det utrymme som skapas kan svenska värderingar frodas.
Men hur ska ett samhälle där alla aktörer och institutioner länge dominerats av vänsterns inflytande via statliga maktmedel kunna utvecklas i en helt annan inriktning utan politisk uppbackning?
Om vänstern i årtionden använt statens makt och resurser för att påverka kultur, akademi, föreningsliv, media och allt annat, hur kan man då tro att allt detta ska kunna rullas tillbaka genom att partipolitiken bara säger att, nu är ni fria?
Ebba Busch Thor satte ett ord på vänsterns djupa och starka infiltration av statliga myndigheter häromveckan: Myndighetsvänstern.
Hon skrev i debattartikel: ”Men det är inte invandrarna som blåser till strid mot svenska traditioner och begrepp, utan snarare en akademisk myndighetsvänster som aldrig gillat traditioner och gärna använder invandringen som ursäkt för att få bort dem. Denna myndighetsvänster gör både gamla och nya svenskar, och även integrationen, en otjänst.”
Det blev ett herrans liv om detta, just därför att den attacken tog rätt, så är det. Och hon talar ju här specifikt om statens egna myndigheter, de som ska vara oberoende och opartiska. Om det är så i lagstyrda myndigheter, hur mycket hårdare är då inte vänsterns grepp över de aktörer i civilsamhället som inte behöver låtsas att vara opartiska men som är helt beroende av statliga bidrag för sin verksamhet?
Den här vänsterinfiltrationen är ett faktum. Hur ska då konservativa värderingar kunna göra sig gällande?
I dag finns endast en väg, och det är via demokratin och partipolitiken. Om väljarna vill värna tradition, svensk kultur och stärka samhörigheten kring det som gör Sverige till vårt hem, och därför väljer fram en konservativ majoritet i riksdagen – då måste den agera för att bryta vänsterns järngrepp om det svenska samhället på alla plan.
Man ska givetvis börja med statens egna myndigheter. Där kan marknadsliberaler som Maria Ludvigsson inte ha invändningar mot att man sätter nya riktlinjer för att värna det traditionellt svenska istället för genusgalenskap, rasifiering, kvotering och annan vänsterextremism.
Och när det gäller civilsamhället, kan ju staten också påverka i konservativ riktning genom utformningen av de bidrag och regler som sätts upp för denna sfär. Också detta kräver partipolitik. Och partier som är starka nog att våga utmana vänsterhegemonin.
För ska sanningen fram, så har de borgerliga varit ytterst fega i att utmana vänstern på andra områden än i ekonomisk politik. De borgerliga knäckte vänsterns planekonomiska drömmar. Det är en stor och viktig seger. Men pengar är inte allt.
Vårt hem, vårt fosterland, har traditioner och seder som gjort oss framgångsrika. Det är vanvett att, som vänstern, försöka krossa det svenska för att bejaka Mellanösterns kultur och seder som präglas av misär, våld och förtryck.
Det marknadsliberaler inte tycks förstå, är att en framgångsrik marknadsekonomi kräver ett samhälle där människor har tilltro till varandra, även dem som inte tillhör den egna klanen/släkten. Här har de nordiska länderna haft en unikt hög tillit. Med den extrema migrationen bryter nu vänstern ner denna tillit och därmed det som gjort Sverige rikt och fredligt.
Det kommer att drabba också ekonomin som kommer att fungera sämre när våld och korruption ökar och tryggheten försvinner.
Därför borde marknadsliberaler i Moderaterna inse att en konservativ politik är förutsättningen också för en väl fungerande marknad.
Eftersom vänstern under lång tid genomsyrat hela samhället med staten som verktyg, måste vi som vill något annat också använda staten för att vrida utvecklingen rätt. Partipolitiken måste genomföra ett antal grundläggande konservativa reformer för att skapa förutsättningar för ett samhälle som präglas av sammanhållning och gemenskap.
När dessa konservativa reformer är genomförda, finns absolut ett läge där marknadsliberaler kommer att föredrar individualism före sammanhållning, medan konservativa ser till gemenskapen. Men innan denna konflikt uppstår finns viktiga uppdrag att tillsammans rulla tillbaka vänstern med hjälp av politik, eftersom vänstern gjort det till politik.
*