Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

DEBATT. Statsvetare har länge påpekat brister i det svenska valsystemet, exempelvis om valhemligheten. Men Socialdemokraterna är emot att ändra eftersom det skulle vara ”opraktiskt” och ”dyrt”, skriver riksdagsledamot Lars Andersson (SD) mot bakgrund av att Samtiden lyft fram nya förslag till valsedlar.

I våras gick en dokumentärserie i SVT, ”Länge leve demokratin”, med Jan Scherman, grävande journalist och tidigare TV4-chef. Den skapade uppståndelse när dåvarande talman Urban Ahlin var oroad huruvida demokratin faktiskt kommer att överleva i Sverige.

Jag delar den oron.

Under de senaste tre decennierna har de etablerade partierna i någon form av symbios med public service och andra väletablerade medieaktörer skapat ett högst orättvist och skrämmande klimat rörandes behandlingen och bemötandet av ett specifikt parti och dess företrädare, det vill säga Sverigedemokraterna. Detta till trots så har Sverigedemokraterna fördubblat sitt stöd i flera val i rad till dags dato men stigmatiseringen fortgår.

Exemplen är otaliga men illustreras kanske allra bäst då en sittande statsminister på bästa sändningstid i direktsänd TV kallar Sverigedemokraterna ”ett nazistiskt parti”.

Statsminister Stefan Löfvén’s mantra har hela mandatperioden varit att beskriva Sverigedemokraterna som ”ett rasistiskt parti med nazistiska rötter”. Han har hävdat vid ett flertal tillfällen att när Jimmie Åkesson gick med i partiet hängde det hakkors på väggarna, helt utan belägg eller bevis.

Detta trots att de stora maktpartierna, Socialdemokraterna och Moderaterna, på senare tid helt lag om sin invandringspolitik till Sverigedemokraternas planhalva och synsätt. Mot denna bakgrund kan det bara beskrivas som fullständigt obegripligt att deras retorik gentemot Sverigedemokraterna inte ändrats alls, och trots flera inviter totalvägrar att ens sätta sig vid samma förhandlingsbord oberoende av ämne.

Naturligtvis sätter dessa attacker sina spår i väljarnas ögon och det innebär en uppenbar problematik för ett konsensusberoende och konflikträdd folk som svenskar att erkänna sina sympatier öppet även om man genomskådat dessa mångåriga lögner och vanföreställningar om ett parti.

Detta leder till något som belyses i SVT’s dokumentärserie, nämligen den uppenbara brist på valhemlighet som Sveriges system med synliga valsedlar innebär. Valsedlarna ligger öppet på borden i vallokalerna med full insyn av andra närvarande vilken/vilka valsedlar man lägger i sitt kuvert. Systemet har kritiserats av internationella valobservatörer och det skapar även uttryckt oro bland många väljare, framför allt de som röstar på Sverigedemokraterna. Flera statsvetare och även representanter från de flesta, om inte alla, partier har förmedlat samma oro om det svenska systemet.

Statsvetarna Stefan Dahlberg, Göran Duus-Otterström och Johan Karlsson Schaffer har skrivit om systemet med offentliga valsedlar att «bristande valhemlighet i valen visar att Sverige har svårt att leva upp till en grundläggande demokratisk princip som slås fast i vår grundlag och i internationella människorättskonventioner» (DN Debatt 14/9–14).

En offentlig utredning har förslagit införandet av skärmar ungefär som en duschkabin, inte olikt det som används i bland annat Norge, men regeringen har hittills sagt nej till förslaget med motiveringen att det ”blir för dyrt och opraktiskt” (Justitieminister Morgan Johansson).

Som politiskt engagerad i Sverigedemokraterna i en mindre skånsk kommun kan jag bekräfta att vi fått relativt många samtal av sympatisörer inför varje val som efterlyser valsedlar antingen levererade till dom privat, alternativt att de hämtar just våra valsedlar på annat håll än i vallokalerna. Förslagsvis i våra lokaler, men då vissa är tveksamma att ens synas i dessa lokaler så har det hänt att vi träffats på ett kafé eller annan offentlig plats.

Man kan inte annat än undra om röster faktiskt missas på grund av denna olust att förknippas med Sverigedemokraterna trots att man genomskådat smutskastningen och sympatiserar med partiplattformen. Viss misstänksamhet kan även riktas mot motivationen bakom oviljan att revidera systemet enligt internationell standard då det inte förefaller omöjligt att exempelvis Socialdemokraterna kan tänkas se fördelar med att just Sverigedemokraterna missgynnas av nuvarande system.

Lars Andersson i Kävlinge
Riksdagsledamot (SD)