Det var ännu ett svidande nederlag för Moderaterna när S-ledaren för andra mandatperioden i rad kunde väljas till statsminister trots att Socialdemokratin är svagare än någonsin. Moderaterna gör fel. Är man nu redo att förändra sig?
Socialdemokratins första agitator August Palm talade ofta under rubriken ”Hvad vilja Socialdemokraterna?” Frågan blev också rubrik på en legendarisk pamflett. Nu är det tid för Moderaterna att ställa sig just den frågan om sig själva.
Socialdemokraten Stefan Löfven har återigen valts till statsminister i Sverige trots att riksdagen efter de två senaste valen haft en allt kraftigare icke-socialistisk majoritet. Inte sedan 1911 har Socialdemokraterna haft så litet stöd i folket som nu. Ändå regerar de vidare.
För Moderaterna är det en tydlig signal om att man gör något fel.
Moderaterna borde rimligen haft ledarskapet över den 60-procentiga del av riksdagen som inte är socialister eller kommunister och därmed kunnat dominera i svensk politik. Men för andra mandatperioden i rad har man låtit sig skickas upp på åskådarläktaren.
Vad gör Moderaterna för fel?
Det korta svaret är att man inte insett att verkligheten har förändrats. Moderaterna agerar som det en gång stora teknikföretaget Facit som dominerade produktionen av kontorsmaskiner. Men Facit trodde inte på datorisering. Därför förintades det stolta bolaget.
Moderaterna har slagit in på samma väg. Man vägrar se verkligheten och det nya politiska landskapet. Väljarstödet faller.
Finns det något hopp för Moderaterna?
I sin kolumn i Göteborgs-Posten gör Håkan Boström en skarp analys. Han påpekar att det knappast är ekonomisk politik som utgör den avgörande konfliktytan längre. Det finns ett nytt politiskt landskap.
”Den stora konflikten kommer handla om brottslighet, immigration och integration”, skriver Boström. Och dessa frågor är den nya regeringens svagaste kort. Här är frågan om Sverigedemokraterna fortsatt ska stå ensamma i att företräda folkets krav, medan M och KD vill hålla fast vid ett allianssamarbete som inte finns och inte kan få majoritet.
Om Moderaterna fullt ut förstår att alliansen är död, och tar till sig det nya landskapet har man en chans att finnas kvar som en betydelsefull kraft.
”Kalla det ’konservativt block’ eller något annat, men i denna modell kommer konfliktlinjen gå mellan M, KD, SD och de övriga”, skriver Boström och påpekar att de kan få egen majoritet i nästa val genom att SD tar fler S-röster samtidigt som L och MP åker ur riksdagen.
”Entusiasmen för den här vägen är begränsad hos M-ledningen”, menar Boström. Hur ska man behålla M-liberala storstadsväljare? Visst har Boström rätt när han skriver att det blir ett svårt val för Moderaterna.
Men Moderaterna måste komma ur sin ideologiska koma, som Fredrik Reinfeldt försatte partiet i. Om man inte vaknar upp kommer partiet att fasas ut, som Facit.
Partiet var i en liknande kris på 1960-talet. Räddningen blev Gösta Bohman som vitaliserade och förnyade partiet, inte genom att gå mot mitten utan genom att till de konservativa värderingarna foga marknadsliberalism. Det var synnerligen kontroversiellt för samtiden, men valframgångarna lät inte vänta på sig.
Idag är konfliktlinjerna annorlunda. Frågan är om M ska ansluta sig till vänsterliberalerna eller till den konservatism som allt fler i svenska folket efterlyser.

När jag gick skolan på 1970-talet fanns Facit skrivmaskiner överallt. Sedan förändrades verkligheten, men inte Facit.
Från marknadsledande till att inte finnas mer. Tänker M gå samma väg?