Under 2018 gjordes 620 anmälningar och 86 fällningar i Pressens opinionsnämnd, PON. Det är fler än någonsin.
De senaste åren har omkring 30 fällningar per år varit det normala. 2018 blev det alltså nästan tre gånger så många.
Enligt Pressombudsman Ola Sigvardsson finns det ett starkt tryck från sociala medier om att tidningar och traditionella medier ska publicera namn på de som pekades ut i sociala medier som förövare.
– En del journalister blev snarare aktivister än journalister, säger han till TT.
Ola Sigvardsson nämner metoo som en orsak till rekordet i tidningar som
klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed. Många fall handlar om att medier publicerat lösa påståenden om trakasserier utförda av namngivna personer.
Namnpublicering av kändisar
I fällningarna resonerar PON: ”Den som har gått ut på en offentlig arena får som regel finna sig i kritik både av sina åsikter och sina handlingar, om kritiken har bäring på opinionsbildningen. Men det innebär inte att en sådan opinionsbildare per automatik måste tåla namnpublicering i ett nedsättande sammanhang.”
Och när någon är namngiven kräver det ”viss återhållsamhet från tidningens sida och ställer extra höga krav på korrekt rapportering”.
Det har också betydelse för motiveringen att publicera, hur långt tillbaka i tiden de påstådda trakasserierna skulle ha skett.
PON konstaterar också att opinionsbildare, skribenter och programledare i medier inte har samma ansvarsposition som folkvalda politiker eller ledande offentliga tjänstemän.
Namnpublicering av okända personer
Vid sidan om metoo handlar fällningarna om tidningar som hängt ut personer med psykisk sjukdom, bussförare som agerat olämpligt, läkare som blivit anmäld för felbehandling, anklagelser om koppling till terrornätverket IS, misskrediterande påståenden om kommunala och andra chefer.
Också publicering av direkt felaktiga uppgifter kopplat till namngiven person klandras i fällningar.
Nekad rätt att bemöta kritik
Året Runt klandras för att ha publicerat nedsättande påståenden om en tidigare anställd vid IB/Försvarsmakten utan att han fått möjlighet att bemöta dem. Man publicerade bara version av Jan Guillou, som ju är dömd för spioneri, men inte version av den agent som agerat å svenska försvarsmaktens vägnar och friats från alla anklagelser om brott. Året Runt utelämnade också Jan Guillous samarbete med sovjetiska KGB.