”Min ambition är att vara del av en stark konservativ opposition mot den nya vänsterliberala regeringen”, sa Åkesson i sin röstförklaring då Stefan Löfven valdes till statsminister på fredagsförmiddagen med bara 115 ja-röster.
Tongångarna var mycket hårda och uppskruvade i riksdagen inför statsministeromröstningen. ”Rasism”, ”fascism”, ”främlingsfientlighet” var ett återkommande mantra från Jonas Sjöstedt (V), Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C).
Björklunds förklaring till att hans parti nu blir stödparti åt Socialdemokraterna inte går att förstå utan att ”se den övergripande ideologiska debatten och vindkantringen i Europa just nu. Över hela västvärlden sveper en våg av högernationalism och högerpopulism.”
Det är något märkligt över att svenska partier med svepande skäl och hänvisning till påstådd utveckling i andra länder så brutalt bryter mot sina egna vallöften. Exempelvis att Ulf Kristersson var Liberalernas statsministerkandidat. Om den påstådda ”utvecklingen” är så hemsk och bara kan stoppas genom samverkan med socialister och kommunister, varför sa man inte det till väljarna före valdagen?
En röst på L blev en röst för S-statsminister.
Annie Lööf hävdar att man ”krokat av” kommunisterna i Vänsterpartiet. Men Socialdemokraterna och Vänterpartiet har ju egna förhandlingar som tyder på att man lurat skjortan av Centerpartiet.
När Stefan Löfven nu är vald, kommer han först att förhandla med Vänsterpartiet och sedan framföra resultatet av de förhandlingarna som sin egen politik gentemot C och L. På det sättet får kommunisterna en avgörande makt över den regering som de så kallade liberala partierna nu medvetet släppt fram.
En röst på C blev en röst för S-statsminister.
Jimmie Åkesson erkände att han var imponerad över att Socialdemokratin lyckats med sin strategi: ”Makten framför allt”. Samtidigt var han starkt kritisk till processen. Den är ”bisarr”, sa han med hänvisning till att C och L säger att V inte har något inflytande samtidigt som V säger att man har inflytande och riktar misstroende om regeringen inte står för vänsterpolitik.
”Det ska bli kul att i opposition möta den här vänsterliberala extrema regeringen, förhoppningsvis tillsammans med de övriga konservativa krafterna i den här kammaren. Det blir en stark offensiv oppositionsroll för oss i fyra eller något färre år”, summerade Jimmie Åkesson.
I omröstningen fick Löfven: 115 ja, 153 nej och 77 avstår. Eftersom färre än hälften av ledamöterna röstat nej har riksdagen godkänt Stefan Löfven som statsminister.