7   +   2   =  

ANALYS. Strax avger Stefan Löfven sin regeringsförklaring i riksdagens talarstol. Vad ska man lyssna efter?

Det tog 131 dagar efter valet att utse statsminister. Denne ska på måndagen avge sin regeringsförklaring. Och den ska balansera många hänsyn.

Löfven ska göra C och L nöjda, utan att reta upp V. Och han ska vända sig till sina egna S-väljare och förklara varför borgerlig ekonomisk politik med skattesänkningar för höginkomsttagare är rätt väg för den nya regeringen.

Det blir också intressant att höra vad Löfven säger på frågor som inte ingår i Januariöverenskommelsen, JÖK, mellan S, C, L och MP. Exempelvis utrikespolitiken. När Löfven tillträdde 2014 gjorde han häpnadsväckande utrikespolitiska utspel, som att erkänna en palestinsk stat trots att någon sådan inte finns och att den palestinska myndigheten inte uppfyller kraven för att erkännas som stat, dvs har kontroll över sina gränser och andra aspekter för suveränitet.

Jag gissar att Löfven kommer lägga tonvikten på ofarliga frågor, som klimatpolitik där allt handlar om ambitioner som är luddiga men allmänt goda.

Frågan är om Löfven vågar säga något om tidernas viktigaste fråga: migration och integration. Och då mer än allmänna goda ambitioner om att de nyanlända ska utbildas och arbeta, något som politiken under 30-40 år totalt misslyckats med.

Men oavsett vad Löfven säger, blir det den viktigaste regeringsförklaringen sedan Thorbjörn Fälldin 1976 presenterade den första borgerliga regeringens politik på 44 år. Detta eftersom Löfvens regeringsunderlag precis på samma sätt som Fälldins, bygger på en unik partikonstellation. Inte sedan 1950-talet har ett så nära och omfattande samarbete skett mellan Socialdemokratin och borgerliga partier.