Uppgörelse är nu träffad där C och L ska bli stödpartier åt S-MP-regering med Stefan Löfven som statsminister. Men allt bygger på att Vänsterpartiet stöder uppgörelsen som innehåller borgerlig skatte- och arbetsmarknadspolitik.

Under presskonferens på eftermiddagen radade Annie Lööf (C) upp en mängd stora och små frågor där man gjort upp mellan fyra partier, S-C-L-MP.

Problemet är bara att de inte har majoritet i riksdagen. För att denna uppgörelse ska bli regeringspolitik krävs att Vänsterpartiet släpper fram den i statsministeromröstningen den 16 januari.

”Om Vänsterpartiet röstar nej till Stefan Löfven, då blir det inte den här regeringslösningen. Jag utgår ifrån att partier tar sitt ansvar”, tvingades hon konstatera under frågestunden.

Annie Lööf (C) har därmed gjort sig helt beroende av Vänsterpartiets stöd.

Men det största sveket är att hon nu är beredd att släppa fram en socialdemokratisk statsminister trots att det finns en 60-procentig icke-socialistisk majoritet i riksdagen.

Lööf har dyrt, heligt och många gånger sagt att det är något hon aldrig kommer att göra. ”Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna”, sa hon 2013.

Under förra årets valrörelse lovade hon väljarna att ”Ulf Kristersson är min statsministerkandidat.” Nu har hon redan röstat nej till honom i riksdagen och tänker släppa fram Socialdemokratin till regeringstaburetterna.

Frågan är vad väljarna säger om dessa brutala kursändringar.

(Läs Samtiden imorgon, då kommer jag att spekulera i vad S har att vinna på att förhandla fram borgerlig politik…)