Det svenska samhället hotas av våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet. I en ny studie framgår att fyra av fem i dessa miljöer har utländsk bakgrund.
Rapporten redogör för ett omfattande faktamaterial och beskriver de destruktiva miljöerna utifrån individuppgifter som ålder, kön, födelseland, utbildningsnivå och psykisk ohälsa. Dessutom tas olika händelser och processer upp som har betydelse för individers vägar in i och ut ur våldsbejakande miljöer.
Det är Institutet för Framtidsstudier som publicerar rapporten ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige”.
Där framgår att i kriminella nätverk är endast var femte född i Sverige med föräldrar också födda i Sverige. Nära 80 procent har således invandrarbakgrund. I mer projektinriktad brottslighet, som i rapporten kallas ”partiella organisationer” vilka ägnar sig åt rån och inbrott, är andelen med utrikes bakgrund än högre. Högst är andelen i våldsbejakande islamistiska grupper där knappast någon har båda föräldrarna födda i Sverige.
I mindre grupperingar, som fotbollsfirmor, vit makt och autonom vänster, finns en övervikt för dem med två svenskfödda föräldrar – mellan 62 och 78 procent – men även här finns alltså 12-32 procent med invandrarbakgrund.
I hela den studerade gruppen har 37,5 procent två svenskfödda föräldrar. Överrepresentationen är alltså mycket stor för dem med invandrarbakgrund, även när MC-gäng och våldsbejakande högerextremism ingår i summeringen.
Studien startar med kriminologins vanliga ursäkter som rör individuella faktorer.
”Vägen in i våldsbejakande extremism möjliggörs av en viss händelse eller ett specifikt skeende, ofta ett ganska vanligt sådant: att bli avstängd från skolan, att förlora sitt arbete (eller inte få ett arbete man sökt), eller att en lovande idrottskarriär plötsligt upphör. Dessa faktorer är välkända i litteraturen om våldsbejakande extremism. Sådana händelser är relativt vanliga i slutet av ungdomstiden och begynnande vuxenlivet och de placerar individen i vad som kan kallas social instabilitet.”
Men man tar sedan upp vikten av att det finns en existerande ”miljö” som man kan ansluta sig till.
”Det är lätt att bortse från det triviala faktum att deltagande i en våldsbejakande extremistisk miljö förutsätter tillgång till en sådan miljö. Tillgång utvecklas framförallt i interaktion med andra, oftast en eller ett fåtal personer (ofta kamrater men också släktingar, partner, eller förebilder), och ofta i interaktion ansikte mot ansikte.”
Många har tidigare påpekat att ju större populationen är från kulturer där våld och kriminalitet är vanligare än i Sverige, desto större är risken för växande problem. Vägarna in i kriminalitet och extremism blir enklare när människor med utländsk bakgrund inte blir – eller inte vill bli – integrerade i det svenska samhällets kultur och tradition.
Här finns ett tydligt samband med stor invandring och ökad brottslighet. Rapporten konstaterar att i gruppen unga män har Sverige högst dödligt skjutvapenvåld per capita med jämförda länder.
”Samtidigt har användningen av illegala handgranater ökat i Sverige. Mellan 2011 och 2016 detonerade minst 77 handgranater i Sverige, varav 54 skedde i Stockholm, Göteborg och Malmö; en utveckling som saknar motsvarighet i andra europeiska länder. Utvecklingen av skjutvapenvåld och handgranatsdetonationer är starkt koncentrerad till socialt utsatta områden i svenska storstäder.”
Men här släpar rapporten förmodligen efter något, eftersom det under hösten förekommit flera skjutningar i både centrala Malmö och i Stockholm city. Det grova våldet är störst i socialt utsatta områden, men det tycks nu sprida sig ut i övriga samhället.