De ultimativa kraven från C blev snabbt förhandlingsbara. S bör ta nästa steg och strunta i Centerpartiets kravlista, de har ändå inget val än att släppa fram Löfven, menar en S-redaktör.
Regeringsbildningen är som en gammal seg kola, den kletar ner och vill inte ta slut. Spekulationerna är otaliga, och förvånansvärt många går ut på att Socialdemokratin ska ge upp sin vänsterpolitik för att nå regeringsmakten.
Visst är regeringsmakten en av Socialdemokratins viktigaste mål, men så viktig att man skulle vara beredd att sälja ut all sakpolitik tror jag inte på. Det är bara att titta på socialdemokratiska systerpartier i Europa. När de samverkat med borgerliga partier har de i nästa val rasat till tioprocentsnivån, och lägre.
Nej, gå med på C-kraven kommer inte att ske. Men Stefan Löfven kan ändå bli statsminister. Om han kör hårt mot hårt. C och L har – efter deras högljudda moraliska fördömanden om innebörden av en Kristersson-regering – inget annat val än att acceptera S-MP-regering, menar Widar Andersson, S-redaktör för Folkbladet.
”Socialdemokraterna då? Partiet har flera alternativ (…) Att dras in i en skadskjuten vänsterliberal bubbla känns inte bra. Det finns två voteringar kvar för Löfven efter nästa vecka. Framförallt finns det ett extraval. Det är bättre. Mycket bättre”, skriver Andersson.
Jag tror att åtminstone C kan stödja Kristersson när man konstaterat att Löfven är omöjlig att samarbeta med. Sociala medier svämmas i dessa dagar över av citat från Annie Lööf om hur hon kategoriskt uppger att valet handlar om att avsätta S-regeringen. Att nu, utan större eftergifter, låta Löfven fortsätta som ingen har hänt vore förödande för Lööfs trovärdighet.
Men säker kan ju ingen vara.