Rävfällan slår igen?

Medan Löfven fortsatte med sitt diplomatiska ”smoth talk” och officiellt visade stor förståelse klev Lööf allt längre in i rävfällan. Den normalt så uppmärksamme Mickel Räv kan fås att tappa koncentrationen om det luktar höna eller annat gott. Det vet jag av egen erfarenhet som jägare.

Den utdragna och föga produktiva regeringsbildningsprocessen har lånat sig till en mängd spekulationer under resans gång. Många av dessa spekulationer har naturligtvis kretsat kring hur framför allt Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen agerat men även kring Liberalernas och Jan Björklunds krumbukter.

Jag har lite elakt kallat Annie Lööf för en illistig rävhona men jag tycker att hon gör skäl för epitetet. Hon har med ett nöjt leende armbågat sig fram till manegens mitt och där fått dansa mer eller mindre solo. Hon pläderade tidigt för att rikta ett misstroende mot statsminister Stefan Löfvén. Med Sverigedemokraternas (SD:s) hjälp kunde de forna allianskollegorna stjälpa Löfven över ända, åtminstone tillfälligt. Alliansen hade en gemensam talmanskandidat i Anders Norlén. Även här fick man stöd av SD.

Som tack för kaffet röstade allianspartierna ned SD:s kandidat som vice talman. Centern och Liberalerna fortsatte att svinga sina liar och röstade ner sin egen, ”enligt uppgift” bör tilläggas, statsministerkandidat Ulf Kristersson. Löfven vägrade att i klättra upp på schavotten innan han visste att han hade stöd i riksdagen. På så vis fick Annie Lööf det eftertraktade sonderingsuppdraget av talmannen. Grunden till detta var väl hennes egen trängtan att fortsätta sin dans och dra till sig medias uppmärksamhet.

Hon och Björklund har ju under hela resans gång tjatat öronen av oss om en alliansregering med stöd över blockgränsen. Hennes sonderingar skedde mot bättre vetande ty utgångspunkten var att Löfven skulle träda tillbaka som statsminister men stödja en alliansregering. Hur dum får man bli? Löfven och hans ledande socialdemokratiska kollegor har hela tiden hävdat att socialdemokraterna som största parti SKALL ha statsministerposten.

När inte heller denna, som man säger, ”gubbe” gick hem får man anta att Löfven indikerade att socialdemokraterna var beredda till stora eftergifter för att gå C och L till mötes. Lööf nappade på detta fatala bete och trodde, tillsammans med Björklund, i sin enfald att Löfven skulle vara beredd att som statsminister bedriva ”liberal politik” och till och med slakta en del för socialdemokraterna heliga kor (turordningsregler i LAS, fri hyresbildning mm).

Medan Löfven fortsatte med sitt diplomatiska ”smoth talk” och officiellt visade stor förståelse klev Lööf allt längre in i rävfällan. Den normalt så uppmärksamme Mickel Räv kan fås att tappa koncentrationen om det luktar höna eller annat gott. Det vet jag av egen erfarenhet som jägare. För att inte själva behöva slå igen fällan underbyggde Löfven Lööfs höga svansföring så pass att hennes och liberalernas kravlista till slut blev en, objektivt sett, total omöjlighet. Lööf och Björklund uttryckte sig imperativt, Löfven skulle bedriva allianspolitik och Björklund hade inövat frasen att socialdemokraterna måste ”göra en ordentlig högersväng”. Man tager sig för pannan.

Det hela var ju lika tarvligt som att Björklund använde sina barn i politiskt syfte. På så vis kunde Löfven skickligt manövrera så att ”drottningen” och hennes hovnarr låste in sig själva i buren. Löfven kunde visa sitt rätta ansikte utan hårda ord och uttalade att han ”respekterade” C:s och L:s försök som ju tillkommit i ”demokratisk” ordning! Det politiska ljugandet vet inga gränser.

Jag skrev om just detta möjliga scenario i en tidigare krönika. Så vilken fortsättning kan vi vänta oss?

Talmannen utlyste så en förtroendeomröstning i kammaren angående Löfven som följdriktigt blev nedröstad av samma konstellation som röstade igenom den tidigare misstroendeförklaringen.

Vad gör talmannen då? Skall han be vår alldeles egen ”Drama Queen” att ställa upp även om det också är ett hopplöst ”case”. Lööf vill ju bli statsminister så låt henne pröva. Det extra valet ligger därefter runt hörnet även om det krävs en fjärde omröstning. Det framrusande tågets ljus skymtar olycksbådande i den svarta tunneln. Lööfs och Björklunds piruetter och principlöshet borde rimligen kosta dem väljare i ett extraval. Björklund åker ut som partiledare och liberalerna får sannolikt under 4 procent liksom Miljöpartiet. Centerpartiet får ångertyngda överväga sin situation för framtiden.

Det värsta som kan hända inför ett scenario som skisseras ovan är att panikångesten sprider sig i Centerns och Liberalernas led och de går tillbaks till Löfven, gör avbön och släpper fram honom. Det skulle bli kronan på verket för dessa två partier som inte förtjänar respekt hos allmänheten.

Cirkusen kanske tar en paus under julen, det vore ju typiskt för den alltmer pressade talmannen, för att sedan fortsätta in på det nya året. Lööf behöver kanske inte äta upp sin sko såvida hon inte i slutänden hamnar i en socialdemokratiskt ledd regering men att hon snubblat ordentligt på sina stora fötter det torde stå utom allt tvivel.

Jag nämnde ovan att Löfven framstått som ”cool” under förhandlingarna med C och L. Men inför och efter budgetomröstningen, som han förlorade, tappade han masken. Mäkta upprörd beskrev han M:s och KD:s budgetmotion som en ”servettskiss”. Och så det gamla vanliga som ständigt bubblar fram, att SD fått inflytande över finanspolitiken. Efter långa perioder av hegemoni i svensk politik är socialdemokraterna påtagligt förvirrade och visar det sig, dåliga förlorare.

Att Löfven inte är en statsman visade han i nederlagets stund. Han tog på sig offerkoftan och meddelade att han minsann inte planerade någon julledighet på grund av regeringskrisen. Sedan kom det; ”Jag noterar att vissa kan åka till Thailand” och syftade naturligtvis på SD:s Jimmie Åkesson. Det gamla politiska etablissemanget har ju hållit SD helt utanför den pågående regeringsbildningsprocessen. Och så kommer detta. Tarvligt! Det visar att bakom masken finns en dåligt uppfostrad och stillös statsminister.

Det behövs ett extraval som ett slags reningsbad efter den misslyckade och kletiga regeringsbildnings-processen. Kan talmannen förmå sig att skynda på lite grann. Det är hög tid.

Till sist önskar jag mina läsare en Fröjdefull jul!