Centerledaren faller handlöst, från toppen till botten när väljarna nu anger sitt förtroende för partiledarna. Bara Miljöpartiets språkrör har lägre förtroende enligt Aftonbladet/Inizio.

Annie Lööf (C) skapade sig ökat förtroende när hon lyckades reda ut interna strider om hur nyliberalt partiprogrammet skulle bli. Det steg än mer när Miljöpartiet visade sig ha islamistiskt influerade personer i toppen och bostadsminister Kaplan fick avgå. Ännu mer förtroende fick Lööf när nytillträdde moderata partiledaren Anna Kinberg Batra inte lyckades förmedla sitt budskap med tyngd och trovärdighet.

I juni 2017 var Annie Lööf den partiledare som hade allra högsta förtroendet av alla, 45 procent angav till Inizio att de hade högt/mycket högt förtroende för henne. Tvåa var statsminister Stefan Löfven med 39 procent.

I mätningen som presenterades igår anger bara 19 procent att de har förtroende för Annie Lööf. Under höstens sandlådestrid om statsministerposten har Lööf bråkat mest genom att rösta nej till både Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S).

Det går inte att agera så ansvarslöst om man vill framstå som en ansvarstagande ledare. Jag förstår Centerpartiets interna logik: man ville tvinga fram samarbete mellan M och S i regeringsfrågan och blockerade då med sina 8 procent alla andra lösningar. Men för väljarkåren framstår det som något annat än ansvarstagande. Det framstår som motsatsen: ansvarslös makthunger. Det lilla partiet med få väljare ansåg sig ha rätt att försöka domdera de flera gånger större partierna efter egna påhitt.

Centerpartiet trodde förmodligen att Annie Lööf skulle framstå som en stark och principfast ledare, men hon tog sig vatten över huvudet. Man måste inse att ett litet parti inte kan göra anspråk på att vara stort. Det stämmer inte med demokratiska principer. Och man gör sig bara löjlig. Musen som röt.

Om Annie Lööf menat allvar hade hon gjort upp om detta före valet och låtit svenska folket ta ställning till en blocköverskridande regering. Centerpartisterna hade då fått tala om att en röst på C är en röst för fortsatt styre med Stefan Löfven. Vad hade valresultatet landat på då? Mycket lägre. Därför teg centerledningen om sina planer.

Under hösten har detta mot väljarna vilseledande maktspel avslöjats i all sin nakenhet. Därför tappar Lööf nu svenska folkets förtroende. Med all rätt. Politiker är folkets tjänare, inte deras herrar. Lööf respekterar inte detta förhållande utan använder sitt folkliga mandat för att göra något annat än det väljarna var inställda på.

Då får man också betala priset: att framstå som en nyckfullt beräknande, självisk politiker med storhetsvansinne.

Ännu vet vi inte var vi landar: Kristersson, Löfven eller extraval? Visst är det så att Centerpartiet har stor makt över detta. Men förtroende handlar inte om att ha makt utan hur man utövar den makt man har. Centerpartiet har varit ansvarslöst mot statens institutioner (genom att försätta landet ledarlöst) och respektlöst mot svenska folket (inte rösta på den statsministerkandidat man sa sig vilja ha).

För väljarna vore det mest rättvist om vi fick gå till extraval. Då kan folket döma partierna efter deras agerande under hösten. Mer troligt är att C till slut inser sin begränsade roll och släpper fram Kristersson. Men det finns också möjlighet att man gör upp med Löfven.

Vi får, hur det än går, hoppas att denna höst blir en läxa för partierna och deras partiledningar om att de inte kan agera hur som helst utan att det har ett pris i förlorat förtroende och prestige.

TABELL INIZIO
Högt/mycket högt förtroende i december (jmf m oktober)

Stefan Löfven (S): 42 procent (+2)
Ebba Busch Thor (KD): 41 procent (+4)
Ulf Kristersson (M): 37 procent (+2)
Jonas Sjöstedt (V): 35 procent (-1)
Jimmie Åkesson (SD): 30 procent (+1)
Jan Björklund (L): 20 procent (-1)
Annie Lööf (C): 19 procent (-12)
Isabella Lövin (MP): 15 procent (0)
Gustav Fridolin (MP): 13 procent (-3)