För riktiga liberaler som Torgny Segerstedt har relationen mellan nationalstater alltid betraktats som den mellan individer – konkurrens är bra och det förutsätter några att tävla med, inte stora globala jättar som lätt slukar de små och maktlösa.
Den politiska cirkusen fortsätter i vårt avlånga land. Liberalerna träffades visst för överläggningar för drygt en vecka sedan och ut kom Stockholmsliberalen Lotta Edholm. Hon såg inte det minsta bekymrad ut. Deklarerade frankt att det viktiga var att hålla Sverigedemokraterna utanför, att inte släppa fram vad hon kallar nationalism. Men har hon anledning att självsäkert stå orubblig inför framtiden?
Ingen idag levande liberal skulle drömma om att fördöma den mot det nationalsocialistiska Tyskland verksamme motståndaren Torgny Segerstedt som en fiende till liberala värderingar och synsätt. Tvärtom ses han som urtypen av en liberal, en ståndaktig motståndare av diktatur. Mot den bakgrunden måste professor Lars Trädgårds krönika i Göteborgs-Posten, med rubriken ”Liberalism á la Segerstedt”, ha kommit som en chock.
Där beskrivs Segerstedt som nationalist, som försvarare av svenska folkets rätt till en nationell identitet. Citatet hämtat från Segerstedts penna talar sitt eget språk:
”Vårt land är stort och vitt. Här hör vi hemma. Banden mellan de enskilda och detta folk kunna icke skäras av utan att förvissnade drabbar den avskilde. De som försöker bemänga svensk livsluft med främmande element, nå endast till att förgifta sin egen atmosfär. Vi får bara icke svika. Vi får inte svika det svenska i oss, detta arv från tusentals generationer, utflödet i sinnelag och kynne av denna jord. Det skapar hemlöshet, tomhet, rotlöshetens eviga förbannelse. Folk och land, rätt och vett äro heliga. Det svenska är heligt. Som aldrig förut vidgas i dessa dagar bröstet av glädje att vara svensk. Här bor frie män, och fria skola vi förbliva. Vår generation måste fatta posto på den sida i striden för rätt och vett och frihet, där våra fäder stått. Inget tummande på svenskheten fördrages.”
Vad säger dessa ord oss om dagens liberaler?
Klassisk liberalism har aldrig handlat om antinationalism eller en ohämmad uppslutning bakom mäktiga finansintressen som plågar världen med sin globalism. Ingen sann liberal skulle verka för förbud mot meningsmotståndare att yttra sig, att använda det fria ordet. De digitala plattformar där vårt sociala samspel äger rum ska vara öppna för en diskussion om nationalism konstra globalism. Har Jan Björklund eller Lotta Edholm glömt John Stuart Mill försvar av yttrandefrihet i dennes bok om frihet?
För riktiga liberaler, som Segerstedt, har relationen mellan nationalstater alltid betraktats som den mellan individer – konkurrens är bra och det förutsätter några att tävla med, inte stora globala jättar som lätt slukar de små, de maktlösa, de svaga.
Jan Björklund och Lotta Edholm är exempel på dåliga liberaler, eftersom de representerar allt som klassiskt orienterade liberaler, de stora liberala tänkarna, alltid ratat. Centralisering, överstatlighet, maktkoncentration och inte minst förtryck, mobbing av de som inte är för allt detta som kallas globalisering borde inte höra hemma på en liberal agenda. Vad skulle Adam Smiths säga om en liberalism som motarbetar konkurrens och eftersträvar minskad tävlan mellan individer, nationer?
Efter en titt in i den svenska liberalismens backspegel ses som en röd tråd kampen mot överheten för folkets frihet. Hur kan detta förenas med en värdegrund vars enda syfte är att hålla nere folks oberoende och frihet? Hur kan dagens liberaler tro att friheten för oss som lever ute i Sverige ska öka genom att rasera tryggheten för svenska folket och flytta makten till Bryssels byråkratiska djungel? När blev det liberal politik att rasera nationalstaten? Torgny Segerstedt vänder sig i sin grav.
När Björklund och Edholm förstärker en lögn som odlats av kommunister i Sverige om Sverigedemokraternas förment bruna förflutna förstärker de endast de krafter i svensk politik som misstror den enskilda individens frihet, som är mot det fria skolvalet, som anser att prestation är ett uttryck för ojämlikhet som måste motarbetas. De torpederar sin egen politik och går de röda gardernas ärenden. Om den senaste tidens förvirrade agerande från Björklund et consortes kommer att krönas med en socialdemokratisk regering lovar jag att äta min sko om de sitter kvar i riksdagen efter nästa val.