Många är de som tjänar pengar på klimatoro. Numera finns ”klimatkonsulter”, ”klimatkommunikatörer”, ”klimatkoordinatorer”, ”klimatstrateger” självklart också ”klimatchefer”, ja till och med ”klimatterapeuter” mot ”klimatångest”.
Fram till den 14:e december, under den pågående klimatkonferensen i Katowice, Polen, kan man teckna sig för att köpa optioner i aktiebolaget ”We don’t have time”, som har det anspråkslösa målet att lösa klimatkrisen.
Genialiskt förvisso. Hundratals miljoner användare av sociala medier ”känner klimatoro”, samtidigt som många företag är beredda att spendera pengar på att förbättra sin miljöprofil. En fantastisk affärsidé således, att förmedla tjänster på detta område, vilket innebär att kunden betalar pengar för applåder från miljoner användare på sociala medier.
Någonstans finns förstås någon som tjänar pengar på detta, vilket i och för sig inte är något nytt. Jag noterar att det numera finns ”klimatkonsulter”, ”klimatkommunikatörer”, ”klimatkoordinatorer”, ”klimatstrateger” självklart också ”klimatchefer”, ja till och med ”klimatterapeuter” mot ”klimatångest”.
Men är det något som skulle ge de här människorna ångest, så är det ifall deras finansiering drogs in. Jag ser dock ingen överhängande risk för det så länge det rödgröna blocket innehar makten.
I övergångsregeringens aktuella budgetproposition avsätts 1,6 miljarder för ”klimatinvesteringar”, vilket bara är en bråkdel av alla offentliga medel som är i omlopp för klimatändamål. Både företag och myndigheter har nämligen fått något att hälla pengar över utan att kunder eller skattebetalare efterforskar vart pengarna går. Här finns med andra ord pengar att tjäna.
Under mina 15 år som forskare och utvecklingsingenjör i den här typen av verksamheter lärde jag mig att det viktiga var att det såg ut som att man gjorde något bra, då flödade offentliga medel. Exakt vad man åstadkom var inte lika viktigt. ”We don’t have time” erbjuder nu den privata marknaden aktier och optioner. Det är lite som att köpa ett avlatsbrev i förhoppningen att kunna senare sälja det vidare till ett högre pris, mina tankar går till pyramidspel.
Enligt prospektet kretsar verksamheten kring marknadsföring på sociala närverk och digitala plattformar. Affärsidén är att ”att samla klimatoroliga individer och klimatmedvetna organisationer i ett av världens snabbast växande sociala nätverk inom området. Bolaget avser erbjuda partnerskap, digital annonsering och tjänster kopplade till klimat, hållbarhet och den växande gröna och cirkulära ekonomin.”
Fluffigt? Javisst, men jag ser definitivt en potential till höga inkomster och låga utgifter. Alltså väldigt smart ut ekonomisk synvinkel. Enligt redaktören på realtid.se, Andreas Henriksson, är projektets upphovsman Ingmar Rentzhog också pr-strategen bakom 15-åriga Greta Thunbergs ”spontana” skolstrejk för klimatet. I dagarna framträdde flickan helt spontant för världspressen i Katowice.
Jag har alltså naturvetenskaplig bakgrund och jag skulle alltså inte förneka kopplingen mellan koldioxidhalt i atmosfären och jordens medeltemperatur. Det råder dock oklarhet om exakt hur starkt detta samband verkligen är och i vilken utsträckning det är försvarbart att bromsa världsekonomin för att eventuellt hålla tillbaka en temperaturhöjning. Professor William Nordhaus, aktuell som årets mottagare av riksbankens-pris-i-ekonomisk-vetenskap-till-Alfred-Nobels-minne (det heter så), ser inte att alltför drastiska åtgärder är motiverade så länge temperaturen inte är på väg mot mer än tre graders uppvärmning.
Sådant utlöser förstås debatt och jag noterar bara att det är fråga om noggranna överväganden och balans, snarare än en kamp i panik mellan det goda och det onda. Klimatfrågan gör så att politiker vinner val och rika blir rikare, och tillsammans har de stor makt över vår tillvaro. De vill inte ha någon balanserad debatt eller svara på kritiska frågor om vart pengarna går.
*
Se mer: Prospektet ”We don’t have time” (pdf)