10   +   6   =  

Jimmie Åkesson talade inför statsministeromröstningen om att de förväntade 154 ja-rösterna för Kristersson i riksdagen kan markera startskottet för ett nytt konservativt regeringsalternativ i svensk politik.

När partirepresentanterna avgav sina röstförklaringar talade de mer om Sverigedemokraterna än om den föreslagne statsministerkandidaten Ulf Kristersson (M).

– Dagens omröstning handlar ytterst om vilken maktposition man vill ge Sverigedemokraterna, sa Annie Lööf (C).

I sin röstförklaring underströk Jimmie Åkesson (SD) att det är väljarna som vill ge hans parti inflytande över landets politik.

– Jag är ledsen att berätta det, men det är inte någon här i kammaren som ger inflytande till någon. Det är väljarna. Över en miljon väljare har lagt sin röst på Sverigedemokraterna och vill att vi ska ha inflytande. Jag är ledsen, men ert gamla blocktänkande fungerar inte längre. Det är nya skiljelinjer i politiken.

Åkesson påpekade att hans riksdagsgrupp har starka skäl att rösta nej, eftersom de övriga partierna har vägrat att samtala med Sverigedemokraterna under sonderingarna om ny statsminister.

– Det är sandlådenivå på hur ni har betett er sedan valet, sa Åkesson till riksdagens övriga partier.

Men det finns också skäl för Sverigedemokraterna att stödja förslaget till regering som består av Moderaterna och Kristdemokraterna.

– Ett nytt politiskt landskap växer fram i västvärlden, där gamla blockkonstellationer splittras upp. Där vi, som idag, ser Centerpartiet och Liberalerna drar sig, helt naturligt, till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, där de faktiskt utifrån de nya politiska konfliktlinjerna hör hemma.

Samtidigt växer ett konservativt alternativ fram som kan bestå av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Åkesson påpekade att dessa partier redan i denna riksdag har 154 mandat, vilket är större än både de rödgrönas 144 och det som varit alliansens 143.

– Jag ska göra allt jag kan för att denna konstellation ska få 175 mandat i nästa val, så att vi kan driva det här landet i en konservativ rimlig riktning för sammanhållning och trygghet, istället för den vilda västern som de vänsterliberala partierna skapat.

Dagens statsministeromröstning kan bli historisk, även om Kristersson föll. Det var nämligen första konkreta beviset på att det konservativa regeringsalternativ som Åkesson vill se faktiskt har med verkligheten att göra. De tre partierna M, KD och SD röstade alla för Kristersson, medan C och L röstade nej tillsammans med de rödgröna.

Det är nu ett oomkullrunkeligt faktum. Denna dimension finns i Sveriges riksdag. Hur det kan utvecklas till ett aktivt alternativ återstår att se. Både M och KD har investerat mycket i allianssamarbetet, och det är inte dessa partier som sviker samarbetet.

Om Annie Lööf och Jan Björklund till slut släpper fram Stefan Löfven (S) till regeringsmakten igen, då kommer man med stor sannolikhet ha slagit sista spiken i alliansens kista.

Då måste M och KD fråga sig hur de ska agera för att skaffa inflytande och nå makten i riksdagen. Den makt C och L snuvat dem på, för att ge till S.

Kommande veckor kan bli historiskt avgörande för hur dynamiken i svensk politik kommer att utvecklas för lång tid framåt. Mitt i allt sonderande kan något stort vara på väg att hända.