HELSINGBORG. När Yasmine Larsson (S) tvingades vänta i ett separat rum medan partikamraten valtalade med männen i moskén hördes inga protester från henne. Däremot skrev hon en arg debattartikel om traditionen att resa sig för kungen på riksmötet. SSU-skandalen visar på en nationell krock med verkligheten, skriver Malcolm Kyeyne. 

Riksdagsledamoten Yasmine Larsson (S) skulle värva röster bland muslimska grupper vid möte i en moské inför valet. Men tvingades in i ett litet separat rum då hennes manlige partikamrat och muslimska män tyckte att hon skulle sitta avskilt och vänta medan männen talade. På en tv fick hon se på när hennes manliga partikollega höll tal inför moskéns representanter och besökare, enligt Kvällsposten. Ännu ett avslöjandet som kommit fram i tidningens granskning av SSU Malmö, som har tagits över av islamister.

Det är så det ser ut i moskéerna. Den strikta könssepareringen är en av de viktigaste grundpelarna i islam. Kvinnor har separata ingångar och måste sitta avskilt.

Internt i partiet sågs händelsen som ett exempel på att S i Skåne accepterar värderingar och åsikter som inte går ihop med partiets ideologi, så länge det gagnar röstinsamlingen.

Resa sig upp för kungen
Yasmine Larsson accepterade att förvisas för att hon är kvinna. Men ett par månader tidigare, efter riksmötets öppnande, skrev hon en kritisk debattartikel mot traditionen att resa sig upp för kungen.

”Det är en förolämpning mot våra främsta företrädare när de förväntas resa sig upp i demokratins finrum och sjunga en hyllningssång till kungen, vars själva existens är en rest från en tid då Sverige var en diktatur”, skriver hon samt att kungen kanske borde ”stanna hemma och leka med barnbarnen istället för att ta droskan till riksdagshuset”.

Tyst om islams förtryck
Däremot är Yasmine Larsson helt tyst om att kvinnor inte ens får sitta i samma rum när män avhandlar viktiga saker. Till och med när en företrädare för Sveriges högsta beslutande organ kommer för att tala politik, får hon inte vistas med männen.

Kvinnofientlighet, homofobi och antisemitism tolereras – när det gäller en annan kultur och folkgrupp. Då skrivs inga debattartiklar i högt tonläge.

Dubbla måttstockar
De dubbla måttstockarna är kristallklara. Precis som ointresset för den ”feministiska” regeringen att ta tag i problemen som har importerats, som gruppvåldtäkter, barngifte och hedersförtryck.

Och fast partiet visste vad som försiggick i SSU på högsta nivå, som Katrin Stjernfeldt Jammu (S), kommunalråd i Malmö, gjordes ingenting.

Krock med verkligheten
Malcolm Kyeyune skriver på sajten Ledarsidorna att SSU-skandalen visar på en krock med verkligheten som kan appliceras på hela landet. En syn på att de svenska värderingarna är universella och att alla som kommer hit tar till sig dem automatiskt, eller med lite ”uppfostran”.

Men gruppen som inte vill kasta bort sina åsikter och politiska värderingar växer. Vad händer när de blir fler än de som har svenska värderingar gällande jämställdhet, hbtq-frågor, demokrati och yttrandefrihet?

Enorm ångest
Metoderna att hantera denna krock har kommit till vägs ände, och det finns en uppgivenhet och en enorm ångest och misstro inför framtiden, dold under ytan.

Kyeyne frågar sig vad som händer den dagen drömmen om att åsikterna kan ”uppfostras” bort inte längre är realistisk.

Han skriver om bedrägerierna, där uppenbart vuxna män behandlas som femtonåringar av ömma fosterföräldrar, och att en demokrati inte kan bygga på att vuxna människor ”för evigt kläs med nappflaska och hakklapp”.

”Kommer alla fortfarande att älska alla de som tycker olika den dagen de kräver att få sluta vara barn?” undrar Kyeyne – och skriver att han är rädd för svaret.