Löfven i spetsen för borgerlig politik? Annie Lööfs kravlista på Socialdemokraterna ser ut att vara omfattande i borgerlig riktning. Men är det så?
Medierapporteringen utgår från att det är skarpa förslag från Centerpartiet, men den verkliga listan är inte offentlig utan har bara lämnats över till Socialdemokraterna. Vi vet inte hur ”skarpa” kraven är.
Vi som har deltagit i förhandlingar i parlament mellan partier vet att varje ord vägs på guldvåg. Hur mycket är hårda och genomförbara beslut som kan utvärderas, och hur mycket är ”ambitioner”, ”inriktningar” eller ”målsättningar”?
Om Centerpartiets krav på reformer – för avreglerad arbetsrätten, sänkta marginalskatter, bevara valfriheten i välfärden och skapa en friare landsbygd – är allmänt hållna betyder de i praktiken inte ett dugg. Frågorna kan exempelvis begravas i utredningar.
Är det så, kan Stefan Löfven kanske svälja att det sprids missuppfattningar om vilken politik han och Socialdemokraterna avser föra, om belöningen är att han får tillträda som statsminister.
Uttrycks däremot Centerpartiets krav i detaljerade lagförslag och konkreta utfästelser, kommer Löfven inte att ställa upp på kravlistan. Då blir hans svar till Lööf: ”Glöm det!”
En annan fråga är om kravlistan är förhandlingsbar eller inte. Kräver Centerpartiet ett ja eller nej, eller är man beredd att avstå från ett antal krav och göra dem mindre ”skarpa”? Vi vet inte.
Det vi däremot vet är att Annie Lööf hellre tycks vilja genomföra sin politik med Socialdemokraterna än med Moderaterna. Det är ett viktigt besked till väljarna. En röst på Centerpartiet är mer en röst på de rödgröna än på en borgerlig statsminister.