Hur splittrade är Moderaterna?

Det är inte Moderaterna som drar ut på regeringsbildningen, men man kan inte annat än undra hur det står till i partiet. Uttalanden från tongivande personer spretar i rakt motsatta riktningar.

Att regeringsbildningen drar ut på tiden har hittills främst orsakats av att Centerpartiet inte kan bestämma sig om man ska stödja en borgerlig regering som behöver stöd av SD, eller om man ska rösta fram en ny S-regering. Annie Lööf vägrar erkänna att det bara är dessa två val som står till förfogande.

Men en orsak till att Centerpartiet glider bort mot vänstern är att Moderaterna inte visar tydligt ledarskap.

Och splittringen inom Moderaterna verkar öka, istället för att man samlar sig bakom sin ledning.

När jag på måndagsmorgonen följer twitterflödet står M-företrädare för diametalt motsatta budskap, därtill saltade med stark moralisk indignation. Men åt motsatta slutsatser.

Först riksdagsledamot Sofia Arkelsten, partisekreterare under Fredrik Reinfeldt. Hon anser det vore ”en ENORM politisk förflyttning att förhandla med SD”. Alltså, att bara samtala med och försöka göra upp med SD, förflyttar genast verkligheten till en annan värld.

Det är så korkat att man baxnar. Har människan ingen integritet, ingen tilltro till sitt eget partis förmåga att stå för sina egna värderingar?

Men hon är naturligtvis en tung röst för de som står Reinfeldt nära.

Sedan har vi artisten och riksdagskandidaten Richard Herrey, som på twitter får stöd av förre partiledaren Anna Kinberg Batra, när han talar för politiskt ledarskap och inte fingerpekande och epitetslängande.

Är det något svenska partier behöver så är det just det Herrey pekar på. Se till sakfrågorna och inte till spelet och vem som kan tala med vem.

Bara det senaste dygnet har alltså personer som nyligen tillhört Moderaternas partiledning uttalat sig i rakt motsatta riktningar.

Det säger något om hur splittrade Moderaterna är.

Jag är förvånad att så många Moderater låter sig styras av vänsterns skrämselpropaganda. Från det hållet blåser man naturligtvis på med indignationsnummer eftersom det för vänsterpartierna är helt nödvändigt att Moderaterna inte tar stöd av hela riksdagens icke-socialistiska majoritet. Det är Socialdemokraternas sista chans att kunna ta makten.

Om Moderaterna låter sig styras av motståndarnas taktikspel, ja, då är det nog så att Moderaterna inte längre är ett parti att räkna med. Då har partiet abdikerat från uppgiften att leda landet.