FN:s migrationsavtal debatteras i Europa – men helt tyst i Sverige

MIGRATION. Under tisdagen meddelade Polen att man också drar sig ur FN:s historiska överenskommelse om internationell migration. Allt fler EU-länder lämnar. Men i Sverige är det tyst och många svenskar vet inte ens att avtalet existerar, som ska skrivas under i december.

FN:s migrationsavtal Global compact for safe, orderly and regular migration ska skrivas under i Marrakesh i Marocko den 10 december. Avtalet debatteras i många länder och parlament och en rad länder har hoppat av. I Sverige är det däremot tyst, trots att Sverige är ett av de länder som kan beröras allra mest. Sverige har redan tagit emot extremt många migranter per capita jämfört med andra europeiska länder. Dessutom är den svenska välfärdsstaten bland världens mest generösa. Det är en pull-faktor som redan gjort Sverige till en magnet för migration och ingen minskning är i sikte.

Flera länder har redan hoppat av: USA, Australien, Ungern, Österrike,Tjeckien, Bulgarien, Kroatien, Schweiz, Israel och Estland. Under tisdagen lämnade ännu ett land, Polen.

”Det lever inte upp till polska krav på starka garantier för att länder ska ha rätt att självständigt avgöra vilka de väljer att ta emot”, skriver den polska regeringen i ett uttalande, enligt TT.

Österrike motiverade sitt nej med att avtalet ”hotar landets självbestämmande i migrationsfrågor och suddar ut gränserna mellan legal och illegal migration”.

Hur Sverige står är oklart, men inget parti har deklarerat någon avvikande linje än den att skriva på. På riksdagens hemsida finns ingenting. I riksdagen och i etablissemangsmedia är det tyst. Hur ska svenska folket kunna ta ställning, om de flesta inte ens vet att detta avtal existerar?

Underlätta för migration
Avtalet handlar i stort om att underlätta för en ”ordnad och laglig migration”, att göra den tillgänglig och flexibel. Målet är att upprätta flyktvägar för flyktingar och migranter runt om i världen, vilket av kritiker ses som att öppna gränserna ännu mer för utomeuropeisk invandring och ta ytterligare steg mot globalisering.

Avtalet handlar mycket om migranternas rättigheter, men mindre av vad det innebär för mottagarländer, vilkas rättigheter mest verkar vara skyldigheter.

”Flyktingar och migranter har rätt till samma universella mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, vilka måste respekteras, skyddas och uppfyllas vid alla tillfällen”, står det bland annat.

Åtagandet att ”eliminera alla former av diskriminering, inklusive rasism, xenofobia och intolerans för migranter och deras familjer”, väcker frågetecken. Vad innebär det?

Byråkrati för folkförflyttning
Bilden av en gigantisk byråkrati växer fram, med tillhörande statistik som administrerar lagliga harmoniserade vägar för alla som känner sig manade att byta land.

”Utveckla flexibla, rättighetsbaserade och genderkänsliga arbetskraftsflöden för migranter i enlighet med lokala och nationella arbetsmarknadsbehov” står det i det 34 sidor långa dokumentet på engelska, som inte finns översatt till svenska. Samt att migranternas yrkeskunnande ska tillföras arbetsmarknaden på alla nivåer, även tillfälliga och säsongsjobb, samt att snabbspår och utbildningar ska ordnas vid arbetsmarknadsbehov.

Som en jättelik global arbetsförmedling. Men om en stor del av människorna från tredje världen inte har någon utbildning alls eller som behövs i våra högteknologiska länder?

Ge information om fördelarna
Visionen verkar vara att en enorm byråkrati ska skapas för att förflytta folk från icke-västliga länder till väst. Att dessa strömmar också bara går i en riktning och därmed överlastar uppbyggda välfärdssysten, finansierade av den befintliga befolkningen, särskilt i länder som Sverige, problematiseras inte.

Enligt avtalet åtar sig länder även att med medias hjälp få de som är kritiska till migration till en mer positiv syn. Medborgarna ska få tillgång till ”objektiv, evidensbaserad tydlig information om fördelarna och utmaningarna med migration”. 

Samt få bort ”missvisande narrativ som kan generera negativ syn på migranter”.

Källa till välstånd
I avtalet är utgångspunkten att ”migration historiskt alltid förekommit och att det är en källa till välstånd, innovation och hållbar utveckling i en globaliserad värld och att dessa fördelar kan optimeras genom en mer ordnad migration. Gemensam förståelse, delat ansvar och enighet om syftet rörande migration ska få det att fungera för alla.”

Visionen är att eliminera illegal migration och ordna fler legala vägar för att underlätta för migration.

”Tillsammans enas vi i en anda av win-win-samarbete, för att adressera migrationens utmaningar och möjligheter i alla dess dimensioner, genom ett delat ansvar och innovativa lösningar.”

Avtalet är inte juridiskt bindande, vilket av vissa tolkas som att det är riskfritt att skriva på. Men kritiker ser stora faror. De åtaganden länder förbinder sig till kan bli bindande om man väljer att implementera dem i sin nationella lagstiftning, så som skett med andra FN-dokument.

Luddigt och ogenomtänkt
En av de som har kritiserat avtalet är ledarskribenten Caroline Dahlman. Hon skriver: ”Avtalet är för omfattande, för ogenomtänkt och kan verkligen få svåra konsekvenser för svenska kommuner och skattebetalare. Det behövs verklighetsanknytning i migrationsdebatten – inte fler svulstiga världsfrånvända papper. Avslag, tack.”