Svenska kyrkans ledning bryr sig inte längre om ”själar” utan endast om att ”stjäla” kyrkan från de som tror eller finner tröst och ro i kyrkan av andra andliga eller kulturella skäl.
I dessa tider är det närmast ofrånkomligt att man som krönikör hamnar i den politiska cirkusmanegen. Man vill egentligen ge tusan i allt tjafs, men dras ändå in som av en magnet.
Först några nedslag i massmedia nyligen:
Peter Kadhammar uttryckte nyligen i Aftonbladet att; ”Omröstningen angående Ulf Kristersson var en triumf för demokratin och ett kvitto på att våra politiker inte bara är hederliga utan står för något mycket större än makt och snäva intressen!”
Karln måste ha varit berusad när han skrev denna högst opassande, panegyriska och världsfrånvända text. Den förde tankarna till kommunistledaren CH Hermanssons panegyrik på Medborgarplatsen sedan Stalin dött 1953. Stalin var en gudasänd person som Hermansson bland annat ansåg vara ”världens största vetenskapsman”!
Vidare anser Kadhammar att Moderaterna sedan många år präglas av nyliberala ”nissar” från MUF. Och att man får leta efter moderaternas konservativa ideologi. Här hade Kadhammar nyktrat till en aning får man säga. Det finns många ”nissar” i svensk samhällsdebatt. Kadhammar passar nog bättre i en nattmössa än en tomtenisseluva. Något att dra ned för ögonen.
Inte heller Björklund bör i första hand bära en söt tomtenisseluva. Med tanke på hur han agerar och vad han säger, tycker jag att en dumstrut passar bättre. Han har ju varit skolminister och har väl läst om hur dumma elever förr i tiden fick stå i skamvrån och skämmas med en dumstrut på huvudet.
I hans grumliga värld av oresonligt SD-hat jämförde han nyligen i TV partiet med nazisterna på 1930-talet samt mumlade osammanhängande om nationalism, Trump och Brexit!? Det påminner om när den slagrörde Lenin på sitt yttersta yrade om att elektrifiera Sovjetunionen! Den svage Björklund har låtit sig dompterats, dels av vänsterfalangen inom partiet, anförda av partisekreteraren Maria Arnholm och övriga politiskt korrekta genusflummare, dels av Annie Lööf. Liberalerna kan följdriktigt inte fatta något beslut innan de vet var C står!
Björklund har helt tappat såväl kompassriktning som stil. Det finns en gammal lite elak definition av en liberal som någon med; ”Both feet firmly planted in the air”. Det är inte svårt att se Björklund & Co framför sig med viftande fötter utan markkontakt.
Jonna Sima i Aftonbladet låter meddela att hon besökt domkyrkan i Visby när den ”pyntats” i regnbågens alla färger inför Visbys Pridevecka. Hon konstaterar uppskattande att för domprosten Mats Hermansson har det blivit en självklarhet att varje år delta med sin kyrka i detta arrangemang. Det var denne domprost, som allmänt går under tillnamnet ”dumprosten”, som ringde ”fara å färde” i domkyrkans klockor när den väletablerade skribenten Thomas Gür höll ett spontant seminarium utanför kyrkan.
Denna överloppsgärning föranleddes uppenbarligen av att dumprosten inte gillade att några borgerligt sinnade personer befann sig i kyrkans närhet. Prosten ville inte ha sådan ”thrash” på ”helgad mark” som han så pietetsfullt, men med svart tunga, uttrycket sig. Han påstod dessutom att han ”fick för sig” att det var nazister som samlats!
Jag anser inte att kyrkan skall kunna tas i anspråk av aktivister/demonstranter av vilket slag det vara må. Vi har själva en homosexuell son och vi flaggar med Pride flaggan när Pride pågår i vår stad. Det är således inte ett uttryck för homofobi som föranleder min ståndpunkt.
Jonna Simas hyllning till dumprosten är närmast blasfemisk men ack så typiskt dumvänstern. Om man har någon form av ”stil” eller ”respekt” säger man inte ”pynta” när det gäller kyrkorummet.
Simas undviker naturligtvis att nämna dumprostens digra belastningsregister i form av bråk, vänsteraktivism och förakt för mötes- och yttrandefriheten. Dumprosten har dessutom, bland mycket annat, pläderat för att en prästkollega som haft sex med unga tjejer i kyrkorummet skall få tillbaka sitt jobb.
I Simas slafsiga värld är det väl helt okey att ”knulla runt” där man behagar och kyrkorummet är naturligtvis inget undantag? Dumprosten framhäver att kyrkan visst skall vara politisk men inte partipolitisk. Hej och hå! Som vanligt i vänsterns värld går ord och handling skilda vägar. Dumprosten har bevisligen anordnat politiska manifestationer med Feministiskt Initiativ och kommunisterna (V) där andra partier inte tillåtits att deltaga.
Svenska kyrkans ledning bryr sig inte längre om ”själar” utan endast om att ”stjäla” kyrkan från de som tror eller finner tröst och ro i kyrkan av andra andliga eller kulturella skäl.
Att kyrkans ledning omfamnar falska profeter och moraliskt förkastliga typer av dumprostens snitt framgår med all önskvärd tydlighet av att dumprosten så sent som 2014 nominerades till biskopsämbetet i Lund! Att vänstermegafoner i media uppskattar den här typen av personer som ett uttryck för deras ateism och bristande stil är en sak. Men att vår kyrkas ledning gör så är betydligt svårare att smälta.
Till sist något om C och Annie Lööf.
Johan Hakelius, krönikör i Expressen, är en av de mest begåvade och överraskande skribenter vi har här i landet. I en krönika anknyter han till en William Ely Hill, en ytterst skicklig serietecknare. En av hans teckningar, ”My Wife and My Mother”, publicerades i den frisinnade skämttidningen Puck 1915. Man kan säga att den åskådliggör uttrycket ”man ser vad man vill se”, men även hur små perspektivförskjutningar radikalt kan ändra vår perception.
Om man fäster blicken på visst sätt ser man i bilden en elegant ung dam. Om man ändrar fokus en aning framkommer en ful kärring!
Med den häxdans som Annie Lööf ställt till med i cirkusmanegen är jämförelsen med Hills teckning ganska välfunnen.
Med kravet på att Stefan Löfven skall bedriva borgerlig politik för att få mandat att fortsätta som statsminister kan man lätt förledas tro att Annie Lööf för ett rent apspel. Att hon framför krav mot bättre vetande och fortsätter att odla sin roll som ”Drama Queen”. Ty vad kännetecknar en ”Drama Queen”? Jo, bland annat att ”hen” (hi,hi…) söker uppmärksamhet och lider av en slags dysfunktion innebärande att trassla till tillvaron för alla runt omkring.
Nästan oavsett hur cirkusen slutar har Lööf devalverat förtroendet för svensk politik och skadat landet. När vi nu ser på Hills teckning är det endast den fula kärringen mot strömmen vi förmår framkalla. Den eleganta damen har tonar bort i ett töcken.