10   +   7   =  

Vi har en sannerligen hamnat i en bisarr situation. Vi kan riskfritt häckla kristendomen, men att uppföra Voltairs islamkritiserande pjäs Mahomet från 1742 skulle innebära en stor risk. Man kan undra varför massinvandringen är viktigare än yttrandefriheten.

Före tre år sedan, den 13 och 14 november 2015, gick jihadisterna till attack i Paris. 130 människor dödades och 350 skadades. Jag besökte Paris sommaren 2017. Jag besökte konsertlokalen Bataclan Boulevard Voltaire där den värsta massakern hade ägt rum. Det var en vacker dag och det var svårt att föreställa att något så fasansfullt hade hänt där.

Boulevard Voltaire, så heter en gata uppkallad efter den store upplysningsfilosofen. Jag besökte även hans grav i Panthéon. Denna byggnad som en gång hade varit en kyrka, blev efter revolutionen ett sekulärt tempel. Ett monument över filosofin, vetenskapen och litteraturen – över människans storhet.

Voltaire hade på sin tid kritiserat den katolska kyrkan. Den var dogmatisk och inskränkt, menade han. Och det var ändå en kyrka med en rik intellektuell tradition. Vad han sagt om den fundamentalistiska religion som jihadisterna bekände sig till? Hade han kunnat föreställa sig att det i Frankrike, tre hundra år efter hans död, skulle existera sådan steril och hård fanatism? En fanatism som får den kyrka han gisslade att framstå som öppen, tolerant och klok.

Voltaire såg yttrandefriheten som en nödvändig förutsättning för utveckling. Jag tycker det är ganska uppenbart att en anledning att att det går så dåligt i islamvärlden är att den religiösa fundamentalismen inskränker människors yttrandefrihet. Och tyvärr, på grund av massinvandringen från islamvärlden till Europa, påverkar den numera även oss. Fanatikernas våld har skrämt de intellektuella, författarna, konstnärerna.

Vi har en sannerligen hamnat i en bisarr situation. Vi kan nu riskfritt i hela västvärlden häckla vår egen religiösa tradition, men att uppföra Voltairs pjäs Mahomet från 1742 skulle innebära en stor risk. I pjäsen framställs ju profeten Muhammed som en härsklysten bedragare. Vilka skådespelare skulle våga? Vilken teater?

Man kan undra varför massinvandringen är viktigare än yttrandefriheten. Vad har världen vunnit om väst förlorar sin yttrandefrihet? Hade det inte varit bättre om vi försvarat vår yttrandefrihet och så kunnat påverka islamvärlden? Att vi blivit en plats som fritänkare, konstnärer och intellektuella i andra delar av världen kunde se upp till och ha som förebild för att förändra sina egna länder?

Konsertlokalen Bataclan var från början byggd som en kinesisk pagod. Den vittnar om västvärldens öppenhet och nyfikenhet på andra kulturer. Utan väst skulle människorna i länder som Irak, Syrien och Egypten veta väldigt lite om sin historia. Det var västerländska vetenskapsmän som grävde fram och utforskade deras historia.

Tre år efter jihadistattackerna i Paris har Islamiska Staten i Syrien och Irak störtat samman. Men jihadismen lever som tanke och fortsätter att påverka muslimska fundamentalister. Och ännu större än jihadismen är tanken om en islamisk stat där Koranen är lag. I en sådan stat kan det inte existera någon Voltaire. Där den islamiska fundamentalismen inte dödar människor, dödar den yttrandefriheten.

Det är inte bara vi som förlorar om yttrandefriheten dör. Vart ska resten av världen vända sig för hopp och ledning? Vem ska försvara en sådan som Asia Bibi? Den stackars kristna kvinnan i Pakistan som suttit fängslad i åtta år, anklagad för hädelse. Visst, det är inte alla muslimer som är extremister, långt därifrån. Men en del av dem är det. Det innebär att ju fler muslimerna blir i Europa, desto fler blir extremisterna. Det är inte alla muslimer i Pakistan heller som är extrema, men ändå straffas hädare – om inte av staten så av den arga, fanatiska mobben.