De som röstat på C och L borde få en ångervecka. Dessa partier har bedrivit falsk marknadsföring inför valet. De sa sig vilja ha Ulf Kristersson som statsminister, men röstade sedan nej till honom. Väljarna bör få en ny chans i extraval.
Det var självklart att Annie Lööf skulle misslyckas med sina önskedrömmar om en alliansregering med S-stöd. Att riksdagen ägnar tid till så fullständigt verklighetsfrämmande idéer är skrämmande.
Efter att Annie Lööf på förmiddagens pressträff rapporterat sitt misslyckande har Jimmie Åkesson kommenterat läget.
– För att komma vidare behöver samtalen även inkludera oss, eller att talmannen så snart som möjligt driver fram ett extraval så att väljarna ges en ny möjlighet att ta ställning.
– Det har gått över två månader sedan valet, det är dags att Sverige får en ny konservativ regering och ett extraval skulle kunna uppnå det, säger Åkesson till Expressen.
I regeringsfrågan återstår två alternativ: att C accepterar en Kristersson-regering med SD-stöd, eller extraval.
C har redan tagit hjälp av SD
Skälet till dagens situation är att allianspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna fällde Stefan Löfven som statsminister den 25 september, men sedan inte varit villiga att erkänna att man också behöver Sverigedemokraterna för att bilda en ny regering.
Det är hjärnspöken hos Centerpartiet som styr svensk politik just nu. (Liberalernas hjärnspöken spelar ingen roll eftersom partiet är för litet för att ha något som helst inflytande.)
Bäst för Sverige vore om Centerpartiet kom till sans och släppte fram Ulf Kristersson som statsminister och att Annie Lööf inför sig själv och sitt parti erkände att man tog hjälp av SD i att fälla Löfven och att man behöver SD för att föra icke-socialistisk politik.
Om detta inte är möjligt är extraval det bästa.
Klyftan växer mellan väljare och valda
Det är inte svårt att hålla med S-krönikören Lotta Gröning som skriver att ett extraval kan öka pressen på vissa partiledare att faktiskt inse vad väljarna kräver och erkänna de problem som landet står inför. ”Klyftan mellan folkvalda och väljare är enorm. Det finns ingen verklighetsförankring när partiråd bestämmer sin strategi”, skriver hon.
Ja, det centrala problemet för regeringsbildningen är den bristande verklighetsförankringen i flera partiledningar.
Väljarna bör tala om vad de tycker om dessa partiledare och deras partier. Stöder de som röstat på C och L verkligen att man ska rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister?
I ett extraval får de möjlighet till ”ångervecka”. Det är inte mer än rätt, eftersom dessa partier ägnat sig åt falsk marknadsföring under valrörelsen, då de hävdade att de ville ha Ulf Kristersson som statsminister. Sedan röstade de ändå nej till honom.
Dessa väljare borde få chansen att själva välja statsministerkandidat, genom att istället för C och L rösta på något annat parti som förmår rösta ja till en statsminister.
Partier som röstar nej till S-statsminister och nej till M-statsminister inom några veckor har inte i parlamentet att göra.