Blir Annie Lööf statsminister? Knappast.

Många medier nämner Annie Lööf som statsminister. Är det mer än önsketänkande från vissa etablissemanghåll?

I Expressen-TV uttalar sig statsvetare för att Annie Lööf i detta läge kan bli statsminister. Hon har ju Jan Björklunds stöd. Och S vill ju inte ingå i en alliansregering, säger någon annan som motiv till att Annie Lööf är aktuell. Och Sverige måste ju få en kvinnlig statsminister.

Men om vi lite mer seriöst och sakligt granskar förutsättningarna, hur realistiskt är det? För det första måste både M och S, som mer naturligt gör anspråk på statsministerposten, lägga ner sina röster och därmed medvetet släppa fram henne.

Nyckelspelare blir Socialdemokratin. De har ju faktiskt gjort det förr. 1978 släppte Olof Palme fram Ola Ullsten (FP) som statsminister fram till riksdagsvalet året därpå. Men många inom S beskriver detta som ett historiskt misstag. Inte bara det att Socialdemokratin förlorade valet 1979, utan också började vägen nedåt från 40-procentsnivån till dagens 28 procent.

Att släppa fram en borgerlig regering öppnade dörren för många socialdemokratiska väljare att lämna S för ett borgerligt parti, lyder analysen.

Och ute i Europa har många Socialdemokratiska partier rasat ner till 10 procent och därunder, sedan man samarbetat med ”högern” som ju borgerliga kallas i den egna vänsterretoriken. Om man kan samverka med dem, är de inte så farliga.

Men Stefan Löfven vill ju regera med C och L. Det är dock stor skillnad på att ha dessa partier på släpvagnen, efter en triumferande S-statsminister, än att S ställer sig vid sidan av och låter andra ta över regeringsmakten.

Skälet till att Löfven vill ha dessa partier i släpvagnen är ju att man då effektivt marginaliseras Moderaterna för lång tid. Att däremot överlämna statsministerposten till C, är ju ingen garanti för att alliansen återförenas till nästa val.

Och vad är det som gör att regeringsfrågan är så ”komplicerad”, som det heter? Jo, det är ju att Centerpartiet trilskas. Man vill varken ingå i S-regering eller stödja M-regering. Varför i hela friden skulle de som anser sig bli blockerade från att nå statsministerposten belöna just dem som hindrar dem från att nå målet?

Varför skulle M överge ledarrollen i riksdagen, i egenskap av näst största parti? Det vore en abdikation och bekräftelse på det som många upplever sedan valet 2014 – att moderaterna är för fega och rädda för att ens försöka ta makten.

Om både S och M medvetet skulle släppa fram Annie Lööf är det att till svenska folket säga att de själva inte anser sig duga som ledande politiska krafter.

Dessutom borde Annie Lööf inte vara så sugen, om hon studerar historien. Ola Ullsten fick som sagt chansen. Resultatet blev valfiasko. Svenska folket gav inte mycket för en statsminister som var maktlös och hela tiden i andra partiers händer.

Nej, att lyfta fram Annie Lööf som statsminister är ännu ett exempel på att dagdrömmarna utan förankring i verkligheten får dominera processen kring regeringsbildning.

Det är hög tid för talmannen att nu lägga skarpa förslag i riksdagen. Sluta förhala! Stefan Löfven blev nedröstad 25 september med 204 nej. Nu är det Ulf Kristerssons tur att pröva sin ställning i riksdagen. Kommer C och L att rösta nej till en moderat statsminister? Jag tror det inte förrän jag ser det…