Är ekonomisk nationalism hållbar i en gränsöverskridande tid?

I den personliga frihetens namn uppmuntras eller ges frisedel åt den individcentrerade liberalismens, ansvarslöshetens hedonism. Är det den banala lyckans, njutningarnas, nyckernas och de hämningslösa drifternas utlevelser som ska rädda livet på jorden?

Att läsa Lars Berns bok Den metabola pandemin : det största hotet mot en hållbar framtid är inte upplyftande, det är en skrämmande upplevelse, men den visar också att mänskligheten står inför ett vägskäl som kräver förnyelse och respekt för tradition och nation. Därigenom inger boken hopp.

Ingen kan idag blunda för problemen. Kolhydrater och gifter ökar i våra livsmedel i globaliseringen fotspår. Gå in i vilken butik som helst och studera alla massproducerade livsmedel på hylla efter hylla. Plocka ned en burk och studera alla E-medel. De är inte tillsatta för att förbättra näringsvärdet, utan ökar hållbarheten – varan kan säljas under längre tid, den kan transporteras längre sträckor.

Socker- och kemikalieexplosionen i maten är endast en negativ faktor med globaliseringen av livsmedelsproduktionen. Exploatering av världens odlingsbara arealer hotar världens livsmedelsförsörjning. Bern lyfter fram den amerikanska prärien som ett exempel där matjorden när européerna kom till platsen var extremt bördiga. De enorma vidderna domineras vid denna tid av stora buffelhjordar. Buffelhjordarna var en del av ett ekologiskt kretslopp som förutsatte varandra för att jordarna skulle fortsätta vara fruktsamma. När bufflarna dödades gick det inte lång tid förrän matjorden började försvinna, de blåste bort och marken som blev kvar slutade vara fruktbar.

Sida upp och sida ned visar Bern att propagandan om globaliseringens välsignelser och nödvändighet inte är annat än ett försök att manipulera opinionen. Skickligt har globalisterna fått människor att flockas runt nationalstateternas dödgrävare. Deras strävan mot ökad kapitalkoncentration och profithunger ödelägger livet på jorden. Observera att det inte är under nationalismens eller nationalstaternas tidevarv som dagens krig mot naturen blivit universell och upphört att skona något hörn av jorden.

Hur kan dessa hot mötas? Svaret som ligger närmast stavas: konsumentmakt. Om konsumenter efterfrågar mer obearbetad, närodlad och ekologisk föda styrs produktionen av maten mot vad kunden efterfrågar.

Ett annat nödvändigt steg är att verka för ökad självförsörjning, skapa förutsättningar för mer närodlat och ge utrymme för ett långsiktigt hållbart jordbruk. En inspiration är egnahemsrörelsen som ökade folkets kontakt med den jord som ger oss maten och minskade sårbarheten vid kriser. Det är inte mer utan mindre globalisering och storskalig dift som krävs.

Men vi måste också ställas oss frågan om ekonomin i grunden måste revideras. Det finns många exempel på uppgörelse med de väletablerade ekonomiska synsätten och alla civiliserade staters ekonomi i teori och praktik. Kanske är det just detta som behövs?

Alla etablerade politiker och förstås även alla etablerade akademiskt skolade nationalekonomer avfärdar alternativa opus om en ny ekonomi som gräsliga mischmasch, som i praktiken skulle innebära politisk isolationism och till en mycket primitiv ekonomi, men kan vi fortsätta på den inslagna vägen?

Som nationalist är det viktigt att uppmärksamt läsa och kritiskt granska Berns framställning och försöka göra en egen bedömning av hans teser och påståenden. Boken är väl underbyggd med referenser till forskning och utveckling. I ljuset av Lars Berns kritik av globaliseringens baksida blir alternativen till det invanda och etablerade något som borde studeras. Alternativet är att vandra in i framtiden utan plan.

Den eftersmak som boken ger är en grundläggande civilisationskritik. Det är något allvarligt fel med vår moderna västerländska kultur, den liberala demokratin, kapitalismen och kommersialismen. I våra samhällen hånas och negligeras de moraliska vishetslärarnas etiska grundsatser om att älska och värna varandra och flora, fauna. I den personliga frihetens namn uppmuntras eller ges frisedel åt den individcentrerade liberalismens, ansvarslöshetens hedonism. Är det den banala lyckans, njutningarnas, nyckernas och de hämningslösa drifternas utlevelser som ska rädda livet på jorden?